2022 Ernaux – minneskonstnär
Så gick nobelpriset till ännu en fransos, den 16:e i ordningen, fler än någon annan nation kan ståta med, men för första gången till en kvinna. Inte Beauvoir, inte Duras, … Fortsätt läsa
2014 Modiano – deckarförfattare without a ca(u)se
Det här var ju inte särskilt bra. Patrick Modiano, som Louise Epstein blev så tagen av och om vilken ingen har ett ont ord att säga. Som har fått både Grand prix … Fortsätt läsa
2008 Le Clézio – snygg pristagare
Ännu en europé som ska beskriva ”sitt” Afrika. Nu är det J. M. G. Le Clézio som känner sig kallad att berätta om det riktiga Afrika, det kolonisatörerna inte ser, … Fortsätt läsa
2000 Xingjian – … vem?
Gao Xingjian, en av de kineser Göran Malmqvist översatt och promotat – dessutom en personlig vän (se också Mo Yan). Ingen hade hört talas om honom innan han fick priset … Fortsätt läsa
1985 Simon – man kan aldrig ha för många parenteser
Claude Simon, en representant för den nya romanen, le nouveau roman, som vänder sig mot naturtroget avbildande av verkligheten, där berättelsen (och kronologin) är ointressant, och där många och långa förklaringar av … Fortsätt läsa
1964 Sartre – en liten äckelnjutning
Jean-Paul Sartre är per definition den coolaste nobelpristagaren i så måtto att han tackade nej till priset – det enda som är coolare än att få ett nobelpris är ju som … Fortsätt läsa
1960 Perse – god trea
Ingen som nämner Saint-John Perse (pseudonym för Alexis Saint-Léger Léger) undviker att påpeka att det är ett av 1900-talets stora författarskap. Till exempel höjs han till skyarna av Anne-Lise Amadou … Fortsätt läsa
1957 Camus – med lite meningslöshet kan man komma hur långt som helst
Albert Camus skrev i triptyker, tydligen, något som jag har missat. Den första är det absurdas triptyk, bestående av romanen Främlingen, essän Myten om Sisyfos och dramat Caligula. Nästa triptyk, … Fortsätt läsa
1952 Mauriac – Känn dig själv
François Mauriac var en av de författare man skulle ha, och råkade man på ett ex på något antikvariat eller loppis gjorde man bäst i att ta fram plånboken – det … Fortsätt läsa
1947 Gide – There’s no fool like an old fool
André Gide var enligt Staffan Bergsten i Litteraturens världshistoria den franska litteraturens dominerande gestalt under 1900-talets första hälft. Även om romanerna är både fängslande (well…) och formellt finslipade låg hans … Fortsätt läsa
Litteraturpristagarna 