Litteraturpristagarna

och deras böcker

2000 Xingjian – … vem?

Gao Xingjian, en av de kineser Göran Malmqvist översatt och promotat – dessutom en personlig vän (se också Mo Yan). Ingen hade hört talas om honom innan han fick priset och han glömdes bort lika snabbt som han dök upp. Av någon anledning bytte Xingjian svenskt förlag från Forum till Atlantis tio dagar innan priset annonserades, men Akademien i sin oantastlighet står förstås över alla infama insinuationer om läckor. Bosatt i Frankrike sedan 1988 lämnade Xingjian partiet efter Himmelska Fridens torgmassakern –89 och har varit persona non grata sedan dess. Fransk medborgare sedan –98.

539px-gao_xingjian_galerie_simoncini_luxembourg

Någon som är villig att definiera begreppet roman? Anyone?

Huvudpersonen i Andarnas berg, en version av författaren själv, vandrar runt på den kinesiska landsbygden efter en felaktig lungcancerdiagnos, kallar sig stundom författare, stundom insamlare och nedtecknare av traditionella folkvisor. Han söker samtidigt något mytiskt Andarnas berg – förmodligen snarare ett tillstånd än en fysisk plats. Han kommer i kontakt med daopräster, buddistmunkar, bönder, prostituerade, gamla vänner, what have you. Kulturrevolutionens göranden och låtanden – författaren själv var en av dem i behov av omskolning – sätts i relation till samtidens mer liberala samhälle.  Allt detta är intressant nog, men en omisskännlig doft av wtf-stämning genomsyrar hela boken (se Mommsen). Författaren – i 40-årsåldern när boken utspelar sig under 1980-talet – är lite väl upptagen av tonårsflickor. De dyker upp oroväckande ofta och ska gärna beskrivas i detalj. Fysisk detalj, that is.

I princip vartannat kapitel berättas i 2:a person, vartannat i 1:a, något Malmqvist är mäkta imponerad av i sitt förord – det förmår inte väcka lika stor upphetsning idag – och som författaren själv försöker redogöra för i ett kapitel. Han förklarar att han själv är både ”jag” och ”du”, vilket läsaren nog redan hade räknat ut. Han berättar att han också är ”han” och även ”hon”, vilket är lite mer intressant, men alla kvinnor som dyker upp är irrationella och omogna hysterikor. Må så vara att det är en av författarens egna egenskaper, men måste de nödvändigtvis ges kvinnliga förtecken?

I kapitel LXX resonerar han kring det konstnärliga uttrycket, om hur mycket mer värdefullt det är att vara än att låtsas vara, det må gälla naivitet, originalitet eller för den delen vulgaritet: ”Att vara sant vulgär är bra mycket bättre än att angripa vulgaritet med vulgära vapen.” I LXXII samtalar författaren med en kritiker som hävdar att vad han skriver inte är en roman. Frågan är vad som konstituerar en roman och om det läsaren håller i handen kan räknas som en sådan eller inte:

”Och du ska skriva romaner! Du vet ju inte ens vad en roman är för något!”

Han frågar nu om Min herre vore villig att definiera begreppet roman?

Kritikern ler ett föraktfullt leende och pressar fram sin kommentar genom den smala springan mellan tänderna:

”Och du ska vara modernist! Du har ju inte ens lärt dig att apa efter Västerlandets författare!”

Han säger att romanen faktiskt är kinesisk.

”Ingen kinesisk roman är lika slarvigt hopfogad som den här!”

De här diskussionerna hör till bokens höjdpunkter och man är plötsligt beredd att omvärdera sitt omdöme, men så kommer genast ett kapitel där författaren följer med en kvinna hem, motvilligt eftersom hon är så ful (!) Förmodligen är hon lesbisk (!!) En försvårande omständighet är att hon i sin ungdom saknade sin far som hon aldrig träffat: ”Vad jag skulle vilja veta är om hennes fadersfixering hade något att göra med hennes lesbiska läggning.” (!!!) Och att hon varken har eller vill ha barn gör henne till ”en ondskefull kvinna”. Att författaren själv är barnlös är uppenbarligen beside the point.

Det är en lång meditation, den är spiralformad snarare än strikt kronologisk, inte alls ointressant och mycket välskriven. Men 550 sidor? Så bra är den inte. En Nietzsche (se programförklaring) och Anita Desai borde ha belönats istället.

img_0011

Bästa meningen: ”En daoist sitter och läser på sängkanten.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 21 oktober, 2016 by in Frankrike, Kina and tagged , , , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: