Litteraturpristagarna

och deras böcker

Programförklaring

Nytt år, nya löften. Och ett av dem är att läsa samtliga nobelpristagare i kronologisk ordning med början 1901 och sedan skriva om dem här, warts and all. Ingenting och ingen ska förskönas, men förtjänster ska heller inte undanhållas. Några grundläggande regler måste sättas upp:

Med ”läsa” menas läsa hela verk. Hel roman, diktsamling, pjästext el dyl. Enstaka dikter, noveller eller utdrag ur längre verk räknas inte. Bedömningen baseras dock i de flesta fall endast på ett verk som är mer eller mindre (oftast mer) godtyckligt valt.

Litteraturens världshistoria kommer användas som referensverk, mest för att det var standardverket när jag gick i skolan men är så hopplöst daterat idag. Däri ligger tjusningen. Där LV tar slut tar Wikipedia vid. När svenska författare är på tapeten kommer även Den svenska litteraturen till användning. Det var standardverket när jag läste litteraturvetenskap, men redan hopplöst daterat, det också. Däri ligger också en (skräckblandad) tjusning.

Standardverket

Standardverket

IMG_0961

Det andra standardverket

Ingen författare är värdig sitt Nobelpris tills motsatsen bevisats och hänsyn tas inte till om verket så har 100 år på nacken. Respekten växer med avståndet (som Tacitus sade), men sådant bortses ifrån. Domsluten är absoluta och helt och hållet subjektiva.

Ett slags klassificering är av nöden. Akademien vill av någon anledning inte betygsätta författarna (jag föreslår 1-18 stolar, med alternativet tom stol där ledamoten lämnat sammankomsten i vredesmod och vägrar komma tillbaka och Akademien kan inte göra annat än att vänta på att människan ska gå och dö någon gång så de kan välja in en ny), men här används en skala som består av fyra omdömen. Den sträcker sig …

  • från det fullständiga sågandet, eller som det här kallas, en Ahnlund (”Nobelpriset till [insert name] har ödelagt utmärkelsens värde för överskådlig framtid!”)
  • via det smått skeptiska, en Nietzsche (”Vad är det för värde med en bok som inte ens kan lyfta oss högt över alla böcker?”)

Det kommer noteras vem som borde fått priset istället. Det är alltid någon annan som borde fått priset istället (om man inte nått upp till en Epstein, vilket nästan ingen gör). Tänk vilken lista vi kunde ha haft! Den hade kunnat börja med Zola, Tjechov, Ibsen, Tolstoj och Mark Twain. Vad blev det? Prudhomme, Mommsen, Bjørnson, Mistral/Echegaray och Sienkiewicz. Släng in Strindberg 1906 for good measure och vi hade sluppit Carducci. Vem är egentligen Carducci? Den alternativa listan får en övervikt på den anglosaxiska sidan, pga personliga preferenser. Antalet svenskar minskas kraftigt, de är ändå alldeles för många. Vi utgör ca 0,14 % av jordens befolkning men har tilldelat oss själva 7,2 % av alla nobelpris i litteratur. Tyskarna, som utgör runt 1,15 % av alla människor har kammat hem åtta pris, eller 8,1 %. Kvinnor, som väl utgör hälften av jordens befolkning har belönats med 13 pris, eller 11,7 %. Så att tro att listan på pristagare utgör något slags normalfördelningskurva över de bästa författarna kräver en närmast rudbeckiansk syn på världen.

Prismotiveringen kommer inte citeras om det inte finns särskilda skäl då detta är en (fantastiskt meningslös) genre i sig själv och måste tas ironiskt om den alls ska tas.

Verkets bästa mening kommer lyftas ut och ges den uppmärksamhet den förtjänar.

Så låt det ta sin början, mitt år (eller två) av (inte alltid så) magiskt läsande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: