Litteraturpristagarna

och deras böcker

Gustave Flaubert och konsumismen

Varför tar Madame Bovary livet av sig? För att hon har förläst sig på romaner, brukar man väl säga. Enligt Sara Danius som skrivit förordet till Anders Bodegårds nyöversättning beror det på pengaproblem. Hon har exklusiva vanor och hon har kärleksaffärer som kräva dessa attiraljer. Hon utnyttjas dessutom av konfektionshandlaren Lheureux och dras in i en härva av växlar och skuldebrev som hon inte kan reda ut och som växer henne över huvudet. När fordringarna kommer och utmätningen äger rum tar hon arsenik. Det är, med den tolkningen, en konsumentens tragedi med Emma Bovary som den moderna konsumenten som förköper sig (snarare än förläser sig) på saker hon inte behöver.

Gustave Flaubert, circa 1860; carte-de-visite portrait by Étienne Carjat

Nu har jag förläst mig igen

Men skälen till konsumtionen kommer sig av hennes romantiska bild av vad kärleken kräver. Romanläsningen kommer inte helt undan skuld, då hon, likt en modern karaktär som förtittat sig på romantiska Hollywoodkomedier, tror sig veta hur den sanna kärleken ska se ut. Och om hon bara skaffar sig attributen måste kärleken komma på köpet. Väl? Man kan inte ha rendez-vouser på billiga hotell. Man kan inte äta enkel mat. Man måste klä sig själv och älskaren i ståndsmässiga kostymer. Endast det bästa är gott nog.

Men kärleken kommer inte. Eller den motsvarar inte förväntningarna. Och den tar slut. Eller den solkas av vardagligheterna, som den tråkiga äkta maken som måste bedras. Vad Emma upplever är den känsla av absurditet som Camus beskriver i Myten om Sisyfos drygt 80 år senare, när man inser att man går omkring och spelar en roll som inte fyller något syfte. Splittringen mellan människan och hennes liv, mellan vår förväntan på att livet ska vara meningsfullt och tillvarons fundamentala meningslöshet, skapar det absurda: vi söker mening där ingen mening finns. Det är inte så mycket saknad efter något förlorat som insikten att det man hoppades på och önskade inte finns och aldrig har funnits. Man inser att hoppet om det liv man trodde att man förtjänade, eller åtminstone något som ska ge livet mening, är förgäves. När först Rodolphe har övergivit henne och sedan Léon har tröttnat är det just denna känsla av att livet, som man trodde det skulle vara, har förvägrats en, som Emma Bovary upplever.

Konfrontationen mellan hoppet om mening och tillvarons meningslöshet, mellan människans behov av svar och världens tystnad, det är denna kamp som Camus säger att man inte får fly ifrån. Den absurda människan begår inte självmord, den absurda människan inser att livet är meningslöst men vägrar att acceptera det och tar sig an livet med än större kraft. Den absurda människan inser att hon inte är fri och undviker därigenom att begränsa sitt eget liv genom att vägra tro på en mening, på ett mål och ett syfte som inte finns. Det paradoxala är att en frihet ligger i att inse att man aldrig har varit och aldrig kan bli fri, eftersom frihet förutsätter en framtid vilken förvägras oss genom dödens ofrånkomlighet. Först när man insett detta kan man göra sig av med sina vanföreställningar och leva livet fullt ut. Därför är det är viktigt att inte försonas med sitt liv och inte dö av egen fri vilja. Varför är Don Juan den störste älskaren? För att han vet att kärlek är omöjlig men vägrar att acceptera det. Hade han trott på kärleken hade han gift sig. Hade han accepterat att kärleken är omöjlig hade han gått i celibat. Men eftersom han varken tror på den eller accepterar att den inte finns kan han tillåta sig att bli kär i varje kvinna han möter.

Dessvärre ställer sig verkligheten i vägen och efter att ha omringats från alla håll av gäldenärerna ser Madame Bovary ingen annan utväg än att äta av arsenikpulvret. Det är i slutändan inte förtvivlan över kärlekens omöjlighet utan simpla penningproblem som tar livet av henne.

IMG_0407

Post Scriptum

Hur skriver man om sex på ett sätt som gör att man slipper föräras det årliga Bad Sex in Fiction Award? Kanske genom att, som Flaubert, inte skriva om det utan istället beskriva allt som leder fram till det första mötet och stanna vid formuleringen: ”… med en utdragen skälvning och händerna för ansiktet gav hon sig hän”. Efteråt är det, som Dagerman säger, alltid försent.

Eller så döljer man själva akten genom att låta den äga rum i en droska ifrån vars innanmäten hörs ropen till kusken: ”Fortare!”, ”Kör vidare!” Kusken som nästan gråter av utmattning, törst och leda. En naken hand sträcks ut under de gula vävgardinerna och kastar ut några papperstussar, ett sönderrivet avskedsbrev som aldrig kom till användning.

Eller så återger man ett möte i efterhand, i en lakonisk ordväxling med maken:

– Roade du dig ordentligt igår? frågade han.

– Ja.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 17 september, 2017 by in Uncategorized and tagged , , , .

Navigation

Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: