Litteraturpristagarna

och deras böcker

Michael Hughes och undergången

The Countenance Divine är en rad ur William Blakes ”Jerusalem”. Blake och Milton och Jack the Ripper är de real life characters som Michael Hughes fantiserar kring i sin roman. Den tar sin början 1999 när hypen kring millenniebuggen är som störst och Chris Davison, ngt slags neo, jobbar med att uppdatera programvara. Han får en ny medarbetare, Lucy Mills (Dark Satanic Mills) som sätter honom i kontakt med en grupp som jobbar på världens undergång.

image

But such a visitation never came upon me

Lucy påpekar att 666 med binär kod blir 110 110 110, och om man räknar bakåt hamnar man först i 1888, sedan i 1777, sedan i 1666. Mao. Jack the Ripper (Lucy bor förstås i Whitechapel), William Blake som hade en vision det året (även om hans del i berättelsen utspelar sig 1790) och John Milton som publicerade ”Paradise Lost” samma år som London brann.

Allt verkar hänga ihop, ett gammalt pussel i trä som Chris hittat på en loppis har hängt med sedan 1666, Miltons revben spelar en avgörande roll, Lucy är inte den hon verkar vara (duh!), och vem är det egentligen som är Jacks Master, den Mr Blake som får honom att begå morden? Och vilken är kopplingen mellan Londonbranden och millennieskiftets apokalyps?

Och mer spännande än så blir det inte. Avsnitten med Blake och Milton är avsevärt bäst, litteratur och liv och mystik fogas samman på ett föredömligt sätt. Avsnitten med Chris är mest fåniga, YA fiction och en ofrivillig huvudperson som är oförlåtligt thick. Och det blir aldrig tillfredsställande när allt ska knytas ihop på slutet. Och den som räknar efter upptäcker att 1999 minus 110 inte alls blir 1888, osv. Vilket är lite snopet.

Det är en romandebutant som tog sig an lite mer än han kunde ro iland men, som man säger, lovar gott inför framtiden. För språket (till vardags är han skådespelare under namnet Michael Colgan), det är kongenialt och det är vackert.

”But as I knelt to make the prayer – and may God forgive me! – it was halted on my tongue by a voice that came to me, and spoke my name, Allgood, Allgood; and in my weak and silly state I took it to be the voice of the Lord God himself for I knew many who said they heard the words of God spoke to them aloud in times of trouble, and though I often fervently wished for such a visitation none ever came upon me; so I said, Yes Lord; but the voice said, I am no Lord, but a man as you are; and I turned to look but a firm hand pushed my head fro.”

IMG_0364

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 29 juli, 2017 by in Uncategorized and tagged , , , , , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: