Litteraturpristagarna

och deras böcker

Ellen Key och bildningen

Ellen Keys Bildning från 1897 innehåller de klassiska raderna ”Bildning är icke hvad vi lärt, utan had vi hafva kvar, när vi glömt allt hvad vi lärt.” Det är väl en av huvudpoängerna med skriften, att den bildade människan har rört sig bortom den bokliga kunskapen och låtit bildningen bli ett karaktärsdrag; ett sätt att betrakta världen såväl som en uppförande- och moralkod.

När årtalen, namnen, formlerna har glömts bort återstår förhoppningsvis förmågan att se de stora linjerna, att dra slutledningar och att kunna tolka och analysera historien och ens omvärld. Dessa riktlinjer borde också vara skolans: att frångå uppstyckningen av utbildningen i moduler till förmån för en mer holistisk syn:

”Än mindre bör man nämna ’förståndets’ bildning i samband med den olyckshändelse att skolan omdanar ett hufvud till ett kryddskåp, där ett visst antal lådor – etiketterade historia, kemi, matematik, geografi o.s.v. – äro fylda med vissa kvantiteter fakta – fakta, om hvilka många af världens högst bildade män i forna tider icke ens haft en aning.”

bildspel_om_ellen_3

Nej, det har jag glömt

Vad som ska sättas i främsta rummet är inte kunskapen inom ämnet, snarare kunskapen genom ämnet: förmågan att använda ämnet, det må vara historia, matematik eller vad som helst, för att tänka, dra slutsatser, fälla omdömen. Det matematiska teoremet är inget värt i sig självt.

Vidare bör skolan inte nöja sig med att lära ungdomarna att läsa; den bör också lära dem vad man inte ska läsa, en form av källkritik:

”Distinguo (jag utväljer el. urskiljer) – denna Montaigne’s vishetsregel borde framför någon annan vara skolans mål att bibringa sina lärjungar, ty i och med denna vishet hafva de vunnit det yppersta medlet för en fortsatt kulturutveckling.”

När man så har uppnått ett visst mått av bildning vidgar den individens perspektiv och gör varje tillfälle till ett bildningstillfälle. Varje målning, varje samtal, varje intryck kan fogas in i en större bild, ”anknyter sig till hvad man redan vet” och ackumulerar vetandet.

Den bildade människan slutligen – och hon kan finnas varhelst bildningsmöjligheterna finns, oavsett klasstilhörighet (låt vara att möjligheterna är rikare under vissa omständigheter än andra), men förutsatt att bildningsanlagen också är på plats – sammansmälter de olika slagen av bildning, hjärtats såväl som hjärnans – manéren såväl som intellektet – och

”… hvarje handling, hvarje vana, hvarje skiftning af väsendet, vittnar om att klarhet och värme, fasthet och finhet äro ett inom tankarnas som inom känslornas sfär, och att, om bildningen visserligen i främsta rummet givit ’form åt förståndet och fullhet åt hjärtat’, så har den äfven lärt hjärtat att tänka och förståndet att känna.”

Vilka är chanserna att denna äkta form av bildning sprider sig i någon högre utsträckning? Själva kulturen måste – efter mycket långa tidsförlopp – utjämna olikheten i fråga om bildningsanlag, förmågan att ta till sig bildningen där den gives, och en enkel omdaning av samhällsförhållandena är inte nog. Släktled efter släktled kan bygga upp en högre mänsklighet, men århundraden, eller tom. årtusenden kommer förflyta innan vi kan hoppas skåda en fullt genombildad mänsklighet.

fullsizeoutput_4d6

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 17 juli, 2017 by in Uncategorized and tagged , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: