Litteraturpristagarna

och deras böcker

Thomas A. Szlezák och den högsta principen

Hur ska man läsa Platon? Thomas A. Szlezák går i Platon och läsaren till storms mot de antiesoteriska forskarna (i princip alla) som enligt Szlezák läser Platon som fan läser bibeln: man ser inte vad det står på pappret, man ser bara vad man vill se.

Szlezák har identifierat några särdrag i Platons dialoger som, med ett fåtal undantag, är genomgående:

  1. De skildrar alltid samtal.
  2. Samtalen äger alltid rum på en bestämd plats och vid en bestämd tidpunkt. Individernas särdrag betonas.
  3. I samtalen intar en av gestalterna en ledarroll, inte sällan Sokrates.
  4. Samtalsledaren talar bara med en motpart åt gången och samtal med mer än en samtalspartner sönderfaller i flera avsnitt där en person åt gången adresseras.
  5. Samtalsledaren kan bemöta alla invändningar och blir aldrig svaret skyldig.
  6. Samtalet stegras inte på ett kontinuerligt sätt utan avanceras ryckvis till högre nivåer.
  7. Samtalsledaren avslutar argumentationen genom att hänvisa
    1. till andra teman
    2. till bevis som ännu inte kunnat inbringas
    3. till områden vilka ännu inte behandlats
800px-Szlezák

Är du intelligent nog? Nej, jag tänkte väl det

Detta sammanfattat och analyserat leder till slutsatsen att Platons skrifter inte utgör hans samlade kunskapsbank. Att Platon var kritisk till det skrivna ordet vet vi i och med dialogen Faidros. Problemet med skriften är att den inte kan förklara sig eller försvara sig mot angrepp, inte lägga ytterligare information till det som redan sagts; och den kan inte diskriminera bland sina åhörare utan är tillgänglig för alla. Det innebär att en text lätt kan missförstås, och den kan lätt missförstås om den hamnar i händerna på någon som inte är intellektuellt mottaglig för den. En riktig författare är en sådan som kan förklara sin text på ett sådant sätt att man visar att texten egentligen är obetydlig. Den som inte kan snacka omkull sin egen text, som inte kan förmedla bättre och djupare insikter än vad som står på pappret är inget annat en en obetydlig skald. Som Homeros, typ. Eller än värre, en talskrivare.

Att texten kan missförstås om den hamnar i fel händer är inte minst viktigt då kunskapen för Platon inte var något som skulle delas ut lättvindigt. Detta innebär inte att somliga skulle förvägras kunskap – esoterisk innebär inte hemlig – utan att man inte ska invigas i de rätta lärorna innan man är redo att motta dem. Man måste vara tillräckligt mogen, öppen, intellektuellt skärpt. Och man måste få kunskapen till sig i rätt ordning. Man kan inte börja med de stora frågorna: godhetens idé kan en skolad filosof komma till insikt om i 50-årsåldern, om man har tur.

Av detta skäl vore det otänkbart för Platon att skriva ned sina insikter om t.ex. det godas idé, eller om dialektiken (vilken är den främsta vetenskapen, ett snäpp över matematiken), då en skriven text kan komma i händerna på vem som helst. Att försöka förklara det goda för någon som inte är redo att ta emot kunskapen är i bästa fall meningslöst – sådden faller på hälleberget – i värsta fall rent skadligt.

Den logiska slutsatsen av detta blir att Platons skrifter är just sådana skrifter han ansåg att vem som helst skulle kunna läsa utan någon större fara, av den anledningen att de inte utgör mycket mer än små övningsstycken för den filosofiskt intresserade. Bevis?

Exhibit A: Individernas särdrag betonas. I det dialektiska samtalet ska man bortse från personen och ägna sig åt saken. Att individerna beskrivs ingående visar att detta inte är dialektisk djupsinniga samtal utan snarare ett sätt för samtalsledaren att känna sin samtalspartner på pulsen: är han redo att motta undervisning eller inte? Dialogen är en första trevare för att testa motpartens (och läsarens) intelligens. Den behandlar bara det mest ytliga. Om man består testet kan man få bli elev och motta riktig filosofisk undervisning i Platons akademi. Men den sker förstås muntligt.

Exhibit B: Samtalsledaren intar en ledarroll. I ett riktigt dialektiskt samtal där bägge parter har insikt om de högre tingen hade inte Sokrates dominerat på det sätt han nu gör. Och han hade inte vunnit samtalet med samma arroganta lätthet. Men då hade också samtalet varit obegripligt för var och en med mindre filosofisk skolning än dessa intellektuella giganter.

Exhibit C: Argumentationen hänvisar till saker som inte kan tas upp inom ramen för detta samtal eftersom en tes som angrips måste försvaras med mer grundläggande bevis, på en högre nivå, och endast den som klarat av första nivån är redo att ta sig an nästa. De nedskrivna samtalen rör sig på de lägre nivåerna och de teman eller bevis som omnämns men som aldrig redogörs för är sådana som endast den invigde kan få tillgång till. Endast den som kan bispringa sin logos med hjälp av den dialektiska metoden är en riktig filosofos. Vi andra idioter hade ändå inte begripit en diskussion på den nivån så varför skriva ned den?

Szlezák argumenterar övertygande och han gör, om han har rätt, Platon större samtidigt som hans texter blir mindre. Den högsta principen förklaras aldrig, hur allting hänger ihop lämnas vi ovetande om. Och även om det vore tekniskt möjligt att skriva ned det hade det inte hjälpt. Vi hade ändå inte fattat.

IMG_0325

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 9 juli, 2017 by in Uncategorized and tagged , , , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: