Litteraturpristagarna

och deras böcker

Joseph Conrad och terrorismen

Efter 9/11 plockade man upp Joseph Conrad’s The Secret Agent, om anarkister, ryska ambassadörer och bombdåd i 1880-talets London och kanske är det dags igen. Förra sommaren sände BBC en ny version i tre delar som inte var så dum, men det är till bokens femte kapitel man ska gå, där bombmakaren, The Professor, förklarar sin ideologi, lika relevant för att förstå terroristens bevekelsegrunder idag som då och lika negligerad.

19308-004-C2F49689

They dislike finality in this country, you know. It is stupid in a general way.

Innan professorn kommer till tals får vi emellertid höra Vladimir, den ryske ambassadören, the First Secretary, lägga ut orden om vad som krävs för att få nationen i gungning. Vad styr vår tid, vad får hjulen att snurra, vilken är den nya religionen? Vetenskapen. Och bara genom att slå till i centrat kan man få hela maskineriet att braka ihop:

”They believe that in some mysterious way science is at the source of their material prosperity. They do. And the absurd ferocity of such a demonstration will affect them more profoundly than the mangling of a whole street – or theatre – full of their own kind. To that last they can always say: ’Oh! it’s mere class hate.’ But what is one to say to an act of destructive ferocity so absurd as to be incomprehensible, inexplicable, almost unthinkable; in fact, mad? Madness alone is truly terrifying, inasmuch as you cannot placate it either by threats, persuasion or bribes.”

Just obegripligheten, galenskapen, är vad som skrämmer och i rädslan som följer på en obegriplig handling uppstår ett vakuum som politiska eller andra krafter kan uttnyttja. Naomi Klein skriver i Guardian den 10 juni:

”We don’t go into a state of shock when something big and bad happens; it has to be something big and bad that we do not yet understand. A state of shock is what results when a gap opens up between events and our initial ability to explain them. When we find ourselves in that position, without a story, without our moorings, a great many people become vulnerable to authority figures telling us to fear one another and relinquish our rights for the greater good.”

Samtida exempel?

”In Britain, after the shock of the Brexit vote, many said they felt as though they’d woken up in a new, unrecognisable country. It was in that context that the UK’s Conservative government began floating a range of regressive reforms, including the suggestion that the only way for Britain to regain its competitiveness is by slashing regulations and taxes on the wealthy so much that it would effectively become a tax haven for all of Europe. Theresa May attempted to further exploit fear of the unknown to justify her decision to call a snap election; voters were told that the only way to not get bullied by the EU was to hand her an overwhelming mandate for ’strong and stable leadership’.”

Av samma anledning anlitar Vladimir Mr Verloc. Skapa kaos, skapa rädsla och du ger oss manövreringsutrymme. Placera en bomb i naturvetenskapens hjärta, i observatoriet i Greenwich, och en sådan ofattbar handling kommer öppna upp tidigare oanade möjligheter.

Det som skiljer Conrad’s tid från vår är värderingen av människoliv. Det är det ofattbara som ger resultat. Symbolhandlingen är viktigare än antalet dödsoffer och en bomb mot en restaurang eller en teater hade inte väckt någon större uppmärksamhet i en tid då närheten till döden redan var så mycket större än idag. Idag är det ofattbara snarare attacken på oskyldiga, men inte i 1800-talets London:

”A murderous attempt on a restaurant or a theatre would suffer in the same way from the suggestion of non-political passion; the exasperation of a hungry man, an act of social revenge. All this is used up; it is no longer instructive as an object lesson in revolutionary anarchism. Every newspaper has ready-made phrases to explain such manifestations away.”

När människolivet inte står högt i kurs, när civilisationens grundvalar ligger någon annanstans är det åt det hållet man för rikta sina attacker om målet är att rasera det rådande systemet:

”A bomb outrage to have any influence on public opinion now must go beyond the intention of vengeance or terrorism. It must be purely destructive. It must be that, and only that, beyond the faintest suspicion of any other object. You anarchists should make it clear that you are perfectly determined to make a clean sweep of the whole social creation.”

Så till professorn. Hans resonemang är desamma som styr dagens terrorister, såväl islamister som högerextremister. Den som inte är bunden av respekten för liv, moral eller social ordning har alltid övertaget över den som känner sig manad att följa de traditionella spelreglerna:

”Their character is built upon conventional morality. It leans on the social order. Mine stands free from everything artificial. They are bound in all sorts of conventions. They depend on life, which, in this connection, is a historical fact surrounded by all sorts of restraints and considerations, a complex, organized fact open to attack at every point; whereas I depend on death, which know no restraint and cannot be attacked. My superior is evident.”

Även om professorn handlar i död, till skillnad från Vladimir, så är målet detsamma: att bryta upp den rådande ordningen. Och det görs enligt Vladimir genom att skapa förvirring och rädsla, det vakuum Klein beskriver då osäkerheten får människorna att gripa efter första halmstrå, ”authority figures telling us to fear one another and relinquish our rights for the greater good”. Enligt professorn görs det genom att tvinga det civila samhället att bete sig ociviliserat, genom att avslöja civilisationen som en tunn fernissa som sköljs av vid första allvarliga konfrontation och som lämnar makten naken, avslöjad som den brutala naturvarelse hon, och vi alla, i grunden är:

”To break up the superstition and worship of legality should be our aim. Nothing would please me more than to see Inspector Heat and his likes take to shooting us down in broad daylight with the approval of the public. Half our battle would be won then; the disintegration of the old morality would have set in in its very temple.”

Analysen är lika giltig idag som 1907 när romanen skrevs. I förvirringen efter senaste Londonattacken, redan nästa dag, gick Theresa May ut och lovade nya hårda tag. Och om dessa skulle visa sig krocka med överenskomna mänskliga rättigheter (och det är klart att de gjorde), ja … “If human rights get in the way of doing these things, we will change those laws to make sure we can do them.”

Och risken att bli nedskjuten på öppen gata med allmänhetens samtycke … nothing would please the Professor more. Och det verkar som om förövarna i den senaste attacken strävade efter just detta, när de attackerade beväpnad polis med burkar tejpade runt bålen för att det skulle se ut som om de bar bombvästar. Poliserna som sköt ned dem hjälteförklaras följaktligen.

 

LONDON-BRIDGE-TERROR

”Speaking after the attack, Prime Minister Theresa May vowed Britain would ‘never give in to terror’ and ‘defeat hate and evil’ after she blasted the ‘sick and depraved’ attack in Westminster. She added the ‘forces of evil would never drive Britain apart’ and praised police and security staff who ‘ran towards danger even as they encouraged others to move away’.”

Ready-made phrases to explain such manifestations away. Som Baudrillard påpekar, det moraliska fördömandet och den heliga alliansen mot terrorismen är på samma nivå som terroristernas eget jubel över det förstörande de åstadkommit. De förstärker varandra i ett spel som ingen av dem kommer att vinna, det är det eviga kriget – en variant av Orwells state of perpetual war, a state of perpetual terrorism – och det är denna evighetsmaskin Vladimir vill avsluta genom att låta Verloc sätta in den slutliga dödsstöten, attacken som ska göra slut på alla andra attacker (en futil önskan). För man kan inte överlåta åt engelsmännen att sköta en sån sak själva:

”’There is a proverb in this country which says prevention is better than cure,’ interrupted Mr. Vladimir, throwing himself into the armchair. ’It is stupid in a general way. There is no end to prevention. But it is characteristic. They dislike finality in this country.”

IMG_0280

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 11 juni, 2017 by in Uncategorized and tagged , , , , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: