Litteraturpristagarna

och deras böcker

Jerome K. Jerome och den oväntade succén

Delvis roman, delvis reseberättelse, delvis inkännande reflektioner över livet och tidens gång: Jerome K. Jeromes Three Men in a Boat är ett lapptäcke och en föregångare till så mycket som skulle komma. En humoresk, förstås, där berättaren i sina egna ögon motsvarar (åtminstone försöker motsvara) det cyniska idealet

”[T]o live in virtue, in agreement with nature. As reasoning creatures, people can gain happiness by rigorous training and by living in a way which is natural for themselves, rejecting all conventional desires for wealth, power, sex, and fame. Instead, they were to lead a simple life free from all possessions.”

Jerome_K._Jerome_(7893553318)

An example of the sad results to be expected from the over-education of the lower orders

… men som alltid kommer till korta. Och användandet av dramatisk ironi medför att samtliga tillkortakommanden läggs fram för allmänt beskådande och är uppenbara för alla att se utom för berättaren själv, som dock noterar svårigheterna att navigera i en värld där elementen ständigt konspirerar för att göra tillvaron så besvärlig som möjligt:

”[F]or as a rule on the river, the wind is always against you in the morning, when you start for a day’s trip, and you pull a long distance, thinking how easy it will be to come back with the sail. Then, after tea, the wind veers round and you have to pull hard in its teeth all the way home.

When you forget to take the sail at all, then the wind is consistently in your favour both ways. But there! this world is only a probation, and man was born to trouble as the sparks fly upward.”

Den var ursprungligen tänkt som en seriös reseguide, med lokalhistoriska utvikningar, men de komiska inslagen tog över. Det tre vännerna George, Harris och J. (to say nothing of the dog!, Montmorency) ger sig ut på en båttur längs Themsen från London till Oxford. Där vänder de, men då ett ihållande regn gör färden mindre behaglig lämnar de båten i Pangbourne och tar, med svansen mellan benen, tåget tillbaka till London. Boken kom ut 1889 och blev en omedelbar succé, och ledde inte minst till att antalet registrerade båtar i Themsen ökade med 50% redan följande år. Den sålde mer än en miljon exemplar world wide, men kritikerna var inte nöjda: ”Vulgar”, ”a menace to English letters”, ”an example of the sad results to be expected from the over-education of the lower orders”. Det värsta brottet verkar ha varit att den tilltalade ”’Arrys and ’Arriets”, working-class Londoners. The audacity.

Humorn förebådar både P. G. Wodehouse och Evelyn Waugh (”I love work; it fascinates me. I can sit and look at it for hours.”). Som en tidig och mer lokal Michael Palin bjuds tips och insikter med typiskt engelskt understatement:

”To those who do contemplate making Oxford their starting-place, I would say, take your own boat – unless, of course, you can take someone else’s without any possible danger of being found out. The boats that, as a rule, are let for hire on the Thames above Marlow, are very good boats. They are fairly water-tight; and so long as they are handled with care, they rarely come to pieces, or sink. There are places in them to sit down on, and they are complete with all the necessary arrangements – or nearly all – to enable you to row them and steer them.”

Men mest oväntat är inslagen av filosofiska, stundtals naturlyriska reflektioner – Grahames ”The Piper at the Gates of Dawn” springs to mind. Berättaren, J., kan inte sova och betraktar stjärnorna. Vargtimmen medför, som alltid, ångest:

”Sometimes, our pain is very deep and real, and we stand before her very silent, because there is no language for our pain, only a moan. Night’s heart is full of pity for us … we pass for a moment into a mightier Presence than her own, and in the wondrous light of that great Presence, all human life lies like a book before us, and we know that Pain and Sorrow are but the angels of God.

Only those who have worn the crown of suffering can look upon that wondrous light; and they, when they return, may not speak of it, or tell the mystery they know.”

A one-hit wonder if ever there was one. Spretig, otippat modern, och den satte standarden för hur brittisk satir skulle komma att se ut de kommande hundra åren. Inte illa, på det hela taget.

Post Scriptum

På sidan 164 hittar vi ett exempel på den användning av ”literally” som sticker i ögonen på så många och som ses som ett nytt fenomen, där det gått från att betyda ”bokstavligen” till att ha reducerats till ett förstärkningsuttryck i mängden: ”I literally died whey I heard it!”. Här sitter en storfiskare och ljuger om vilka fångster han dragit in – på lina – men inte är det mycket att tala om: ”I had been sitting there all the afternoon and had caught literally nothing – except a few dozen dace and a score of jack”. In 1889, mind.

IMG_0266

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 14 maj, 2017 by in Uncategorized and tagged , , , , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: