Litteraturpristagarna

och deras böcker

Michael J. Sandel och den (o)moraliska ekonomin

”Det är inget personligt. Jag vill bara ha dina pengar.” Vad Sandel är ute efter att bevisa i What Money Can’t Buy är att ekonomiska utsagor, handingar, transaktioner aldrig är opersonliga, i bemärkelsen frånkopplade moraliska hänsyn. Till skillnad från vad ekonomer av tradition har hävdat, att moral inte har något med saken att göra, att sådana hänsyn inte behöver beaktas vid en affärstransaktion, menar Sandel att moral alltid har med saken att göra: man kommer aldrig ifrån den.

Finns det något pengar inte kan köpa? Ja, vänskap, kärlek, nobelpris, en Oscar, t.ex. Man kan för all del köpa statyetten på ebay, men inte själva priset. Jag kan köpa en nobelmedalj och diplomet, men jag kan aldrig köpa mig till att ha fått ett nobelpris (om det visar sig att det gick att muta sig till ett pris skulle prisets rykte, och därmed dess värde, sjunka som en sten). Jag kan betala någon att utföra alla de handlingar en vän förväntas utföra, men själva vänskapen låter sig inte köpas.

Finns det då något pengar inte bör köpa? Ska man t.ex. få sälja sina njurar? Om man gör det frivilligt? Här kommer rättviseaspekten in: somliga kommer göra det för att de behöver pengarna och gör det alltså inte helt och hållet av fri vilja. Priset kommer göra att alla inte har råd att köpa oavsett behov. Man riskerar också att utsättas för påtryckningar, låt säga av kriminella organisationer, där jag får en struntsumma och lämnas med hälsokomplikationerna medan organisationen tar pengarna.

Moral Reasoning 22: Justice with Michael Sandel

Första … andra och tredje. Utsläppsrätten är såld till herren i gul slips.

Låt oss nu säga att samhället vore så jämlikt att alla hade råd att köpa en ny njure. Rättviseaspekten kan vi bortse ifrån. Återstår det då något problem? Ja, för att tjäna pengar kommer somliga att så att säga cut corners, erbjuda ”mismatching kidneys to people”. Och utpressning kan fortfarande äga rum i ett jämlikt samhälle. Men finns det obeaktat detta något som man inte ska eller bör förvandla till en handelsvara? Sandel vill visa att det gör det.

Både Nozick och Locke menade att man har rätt till såväl sin egendom som sin kropp – slaveri är per definition fel. Men om man frivilligt väljer att låta sälja sig som slav? Om man frivilligt väljer att sälja sin kropp (för prostitution)? Problemet återstår: gör man det verkligen av fri vilja eller för att man behöver pengar, eller är tvingad av en kriminell organisation, eller för att man har psykiska problem, eller är drogberoende? Men det finns också en annan moralisk aspekt.

Ett israeliskt dagis hade problem med att föräldrarna hämtade upp sina barn för sent vilket gjorde att personalen aldrig kunde gå hem i tid. För att lösa problemet införde man en avgift: den som kommer för sent får betala en viss summa (säg 500:-). Resultatet? Det blev än värre. Föräldrarna uppfattade inte avgiften som en bot, vilket var avsikten, utan just som en avgift. Och skillnaden mellan en bot och en avgift är att avgiften är frivillig medan boten implicit säger att du har gjort något som är fel. Tidigare förväntades föräldrarna komma i tid för att det är det man gör. De, trots allt ett fåtal, som kom för sent visste att de gjorde fel och borde åtminstone ha fått dåligt samvete för detta. Men i samma ögonblick som avgiften infördes flög alla moraliska hänsyn ut genom fönstret: man började se det som en service: om jag inte känner att jag har tid att plocka upp mina barn när dagiset stänger kan jag alltid köpa mig rätten komma lite senare. Jag lägger en femhundring i burken och behöver inte ha dåligt samvete: jag har betalat för rätten att hämta mina barn senare än alla andra. Sandels poäng är att det är just detta som händer när vi förvandlar en handling eller ett föremål till en vara: något värdefullt går samtidigt förlorat. Föremålet, handlingen, korrumperas.

I Kina har man (åtminstone tills nyligen) haft en enbarnspolitik. Den som skaffar fler än ett barn får böta. Men, spekulerar Sandel, om man skulle införa vouchers? Varje kvinna får en voucher som ger henne rätt till ett barn och det står henne fritt att sälja vidare denna: antalet barn blir det samma då några inte kommer skaffa några barn medan andra skaffar fler. Vore inte det en utmärkt lösning i nyliberal och marknadskommersiell anda? Nej, hävdar Sandel. Eller jo, det vore det i och för sig, men det skulle innebära att vi förvandlar barn till en handelsvara, något som kan köpas och säljas, vilket de flesta av oss värjer oss mot. Samma sak med njurar, samma sak med ens egen kropp. Något väsentligt (Sandel använder inte ordet heligt, andra skulle göra det) går förlorat när vi gör en vara av det som aldrig var tänkt att vara en vara.

En liknande aspekt är sense of community: medlemmarna i en bostadsrättsförening vet att det är gårdsstädning två gånger om året och antingen ställer man upp eller så skäms man (eller får åtminstone sura blickar från de övriga). Men om vi skulle, likt det israeliska dagiset, införa en avgift där de som inte vill ställa upp kan köpa sig fria? Det skulle erodera känslan av gemenskap, hävdar Sandel, och alla värden som föreningen har, vilka dessa nu må vara, skulle ersättas av ett ekonomiskt sådant. Och det finns något gott i sig att hålla vissa sfärer fria från marknadskrafter. Vad händer med oss när vi går från en marknadsekonomi – ett redskap för att organisera produktiv aktivitet – till ett marknadssamhälle – en plats där allt kan köpas och säljas? När sjukvård, utbildning, försvar, media, politik m.m. förvandlats till varor, vad gör det med vår syn på dessa? Eller utsläppsrätter: $18 för att släppa ut ett ton kol i atmosfären? Endast den som tror att marknaden är amoralisk (eller har tappat sin moraliska kompass) kan komma på tanken att erbjuda särskilt värdefulla kunder speciella telefonnummer för snabbare betjäning. Pöbeln behåller sin plats i telefonkön. Eller gör vi det? Vissa företag har utarbetat teknologi för att skicka samtal från “bättre” (rikare) områden före i kön. Den som ringer från Hammarkullen behåller alltid sin plats sist i kön.

Till de kritiker som säger att Sandel inte förstår hur marknaden fungerar svarar han att ni förstår inte hur moralen fungerar.

IMG_0256

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 6 maj, 2017 by in Uncategorized and tagged , , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: