Litteraturpristagarna

och deras böcker

Johannes Anyuru och samhällskontraktet

Vad är samhällskontraktet eller The social contract? John Locke skriver i Second Treatise of Government 1689:

I moreover affirm, That all Men are naturally in [the state of nature], and remain so, till by their own Consents they make themselves Members of some Politick Society; And I doubt not in the Sequel of this Discourse, to make it very clear.

En person kan ha politisk makt över mig endast så länge som jag accepterar denna makt och har givit, i detta fall, staten denna makt att styra över mig. Det som ger staten makt, enligt Locke, är att medborgarna av egen fri vilja har överlåtit den politiska makten åt staten. Eftersom frihet också för Locke är det högsta ting, kan makten över mig endast försvaras just om den utövas med mitt medgivande. En stat som däremot inte har mitt medgivande äger inte denna rätt och är per definition orättfärdig.

Om man hade kunnat visa att varje enskild medborgare hade ingått, skrivit under, ett sådant kontrakt hade saken varit okomplicerad nog, och det hade uppfyllt det dubbla syftet att både rättfärdiga staten och bevara den individuella friheten. Problemet är förstås att något sådant kontrakt inte finns och ingen har skrivit på det. Inget sådant historiskt dokument står att finna, och det hade heller aldrig kunnat finnas. Om kontraktet hade varit startskottet för det moderna samhället hade det inneburit att illiterata vildar (med den tidens synsätt) på något sätt hade lyckats formulera och skriva under ett ytterst komplicerat dokument som lade ut riktlinjerna för den stat som skulle komma. Och på vilket sätt skulle detta kontrakt legitimera underkastelsen av kommande generationer? För att säkra legitimiteten skulle varje individ (när? Så snart man var skrivkunnig? När man blev myndig?) få skriva på kontraktet. Jag måste personligen acceptera att statens regler gäller också mig. Själv kan jag inte påminna mig om att jag någonsin skrivit på något kontrakt och förmodligen inte du heller. Det enda som påminner om detta förfarande är om man blir medborgare i ett nytt land, då man i någon form kan få lova att följa landets lagar m.m., med medföljande mer eller mindre högtidlig ceremoni. Detta gäller emellertid inte den majoritet som föds in i ett land och ett medborgarskap.

119255_anyuru_johannes_10.png

Skriv på här. Du behöver inte läsa det finstilta.

Ett sådant kontrakt finns naturligtvis inte. I praktiken vill säga, men i teorin? Somliga vill hävda att vi symboliskt skriver under ett sådant kontrakt när vi går till valurnorna och lägger vår röst på det ena eller andra partiet. Genom att delta i den demokratiska processen accepterar vi att det vinnande partiet ges vårt godkännande att styra de kommande fyra åren. Men de som röstade för ett annat alternativ, eller som inte röstade alls, anser inte nödvändigtvis att de givit sitt godkännande åt den vinnande parten – skulle du göra det om ett fascistiskt parti når majoritet?

Ett annat sätt att se på saken är att man givit sitt underförstådda medgivande genom att man väljer att leva i staten och åtnjuta dess beskydd tillika andra fördelar. Locke argumenterade för att detta var ett rimligt sätt att se på saken:

Every Man that hath any Possession, or Enjoyment, of any part of the Dominions of any Government, doth thereby give his tacit Consent, and is as far forth obliged to obedience to the laws of that Government, during such Enjoyment as any one under it; whether this Possession be of Land to him and his Heirs for ever, or a Lodging only for a Week; or whether it be barely travelling feely on the Highway.

Bakom detta ligger idén att om man inte accepterar staten är man fri att lämna den. Problemet är att alla inte har den möjligheten och det finns heller inga garantier för att någon annan stat skulle vilja ta emot mig. David Hume i Of The Original Contract, 1748:

Can we seriously say, that a poor peasant or artizan has a free choice to leave his country, when he knows no foreign language or manners, and lives from day to day by the small wages he acquires?

Enbart det faktum att jag uppehåller mig i landet kan, enligt Hume, inte utgöra medgivande. Att hysa en avvikande åsikt måste kunna manifesteras på annat sätt än genom att lämna riket. Själva tanken om indirekt medgivande är inte plausibel i en värld bestående av nationsstater där man inte bara kan vandra ut genom stadsporten och, frivilligt eller inte, därigenom bli en statslös. Man befinner sig alltid någonstans och denna plats måste antingen acceptera mig eller hitta något annat sätt att handskas med mig.

I Johannes Anyurus nya roman, De kommer att drunkna i sina mödrars tårar beskrivs en nära framtid där samhällskontraktet i sin fysiska form har manifesterats, nu som ett medborgarkontrakt. Bakgrunden är att ett terrordåd av Charlie Hebdo-stil har ägt rum i Göteborg, den sjuttonde februari. I vår verklighet avvärjdes det av en av de s.k. terroristerna, en ung kvinna som sköt en av sina medterrorister innan han hann skära halsen av Göran Loberg, en Lars Vilks-liknande karikatyrtecknare. Hon hamnar på mentalsjukhus där hon skriver ned sin historia, en berättelse som går ut på att hon kommer från framtiden, en femton år fram i tiden, från ett samhälle som lever med efterverkningarna av samma terrordåd, men i en alternativ verklighet där avrättningen ägde rum och hennes bombväst utlöstes. Hon har, enligt egen utsago, skickats tillbaka till vår tid för att ta den kvinnliga terroristens plats och se till att dådet inte lyckas och därigenom avstyra det som hände sedan, de repressalier som den svenska staten utsatte de andra för, de som inte ville anpassa sig, sverigefienderna.

Det var information om det som kallades medborgarkontraktet, som var ett elektroniskt dokument som alla vuxna på platsen jag kommer ifrån måste signera när de betalade skatt på våren och sen en gång på hösten också. Vissa vägrade signera det och blev till något som hette sverigefiender – yani, muslimer och judar och såna, typ extrema – och hamnade på en plats som hette Kaningården. Försvann … Det fanns ett helt avsnitt i dokumentet som handlade om att Sverige var speciellt för att det var det enda landet i världen där det infe fanns rasism … Det fanns bilder också. Göran Lobergs teckningar, och andra bilder, av muslimer och svarta och så, typ illustrationer från gamla barnböcker. Och när du signerade kontraktet skrev du typ under på att alla de bilderna var värda något, eller vad en ska säga. Att du stödde tecknarna.

Den som vägrar skriva på blir klassad som sverigefiende och skickas till Kaningården, en del av Biskopsgården i Göteborg som inhägnats i tre olika säkerhetsklasser utifrån hur medarbetsvillig man är och där man stannar tills man har skrivit på kontraktet.

Jag minns inte hur vi till slut anlände till Kaningården. Jag vet inte om vi kom i bussar eller bilar, eller om vi gick till fots. Jag minns inte hur grindarna såg ut eller vilken färg väktarna hade på sina uniformer. Däremot kan jag beskriva grisköttet vi serverades varje dag. Varenda korvbit och påläggsskiva … Varje dag hade vi lektioner i Hus K, en gul tegelbyggnad som en gång i tiden måste ha varit en riktig skola, för det fanns en lekställning och en asfalterad fotbollsplan utanför. Det var olika lärare varje dag: typ en gång var det en svensk kille i min egen ålder som pratade om att män måste byta blöjor och dammsuga, och nästa gång satte en av väktarna på en tecknad film om hur barn blir till, med spermierna som små vita ubåtar och sånt, och nästa gång var det nåt annat igen. Lärarna kallade sig för demokratientreprenörer och yttrandefrihetscoacher och samtalsaktivister, och skrev upp sina namn på whiteboarden … Läraren började mala på om sin yttrandefrihet och det dära, rätten att häda, och visade oss planscher med Göran Lobergs teckningar som vi alla hade sett hundratals gånger redan, i medborgarkontraktet och i skolan och på allas profilbilder på nätet varje år när det var den sjuttonde februari. Sen delade han ut papper och pennor och bad oss rita egna teckningar. Sa att det var en möjlighet att bryta en psykologisk låsning. Pappa ritade en svart man med tjocka ballongläppar och kolsvart hud. Andra ritade bilder som föreställde män med turbaner och långa, slokande näsor. Efter ett tag förstod jag att alla ritade av Göran Lobergs bilder för att inte få sina säkerhetsklasser höjda, så jag gjorde samma sak själv. Efteråt valde läraren ut de bilder han tyckte var bäst och satte upp dem på väggarna i klassrummet.

Här visas vad som händer när samhällskontraktet omsätts i praktiken. För det finns aldrig något alternativ: antingen skriver du på eller så tillhör du inte oss och de som inte skriver på måste man handskas med. Man kan inte längre, som Locke och Rousseau, hysa några romantiska föreställningar om att man kan ”opt out”, välja att inte höra till, leva som en fri ande i naturen. Det finns ingen natur längre, det finns inga fria platser. Det finns bara nationsstater och den som inte är med är mot. Antingen är du svensk eller så är du sverigefiende och fienden måste förvaras tills den har reformerats. Och det som gör det så obehagligt är att det ligger så nära verkligheten. Det är så svenskt, med yttrandefrihetscoacher, mellanstadiepedagogik och en uppriktig tro på att vi är det mest toleranta folket i världen. Och det står utom allt rimligt tvivel att detta är Jimmi Åkessons våta dröm, ledaren för landets näst största parti. Den har kallats för sci-fi-roman, men den är i lika hög grad ren skräck och desto mer otäck som det är en fullt tänkbar framtid.

IMG_0195

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 27 mars, 2017 by in Uncategorized and tagged , , , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: