Litteraturpristagarna

och deras böcker

Paula Hawkins och infantiliseringen av litteraturen

Det är klart att jag gick på hypen och skulle läsa The Girl on the Train, trots att jag inte gillar deckare. Men det här är ju en thriller, unisont hyllad, omedelbart filmatiserad osv osv. Fast det är någonting med deckare och thrillers som gör att när man skriver en sån har man carte blanche att misshandla både språk och logik och psykologisk trovärdighet hur mycket som helst; det verkar hart när omöjligt att få en dålig recension och vilken skit som helst kallas mästerverk.

paula_hawkins_goteborg_book_fair_2015

Trovärdighet och trovärdighet. Det är väl rätt överskattat egentligen.

En recension har jag lyckats hitta som ser boken för vad den är, Jean Hanff Korelitz i New York Times Sunday Book Review som påpekar att den saknar trovärdighet, att den narrativa strukturen irriterar snarare än fördunklar och att huvudpersonen mest påminner om ”the clueless heroine of a slasher film who opts to enter the decrepit, boarded-up house where all her friends have been murdered because she hears a mysterious sound through an upstairs window.” Lotta Olsson i DN däremot tycker att Paula Hawkins ”berättar oerhört skickligt”, att det är en ”tät sträckläsningsbok där spänningen stegras obönhörligt mot det fruktansvärda slutet” och en ”osedvanligt skicklig thriller”. Suzi Feay i The Guardian å sin sida menar att ”Hawkins juggles perspectives and timescales with great skill, and considerable suspense builds up along with empathy for an unusual central character who does not immediately grab the reader” och att boken är en ”solid creation”. What?

Titeln: Rachel är en frånskild alkoholiserad kvinna i 30-årsåldern. Girl? Karaktärerna är pappfigurer, klichéer. Poliserna är korkade och inkompetenta. Männen är våldsamma lads som mest är snygga och dricker öl när de inte hotar och slåss. Kvinnorna är mammor, ”mums”, som gladeligen säger upp sig när ungen kommer, för det finns ju inget viktigare jobb här på jorden är att ”raise a child”, eller så kan de inte få barn och börjar böla så fort de ser en barnvagn. Bebisarna är ”perfect”, obviously: ”her perfect lips”, ”her perfect feet”, ”my heart melts when she looks att me”. Vänninorna är överbeskyddande och clueless. Mammorna är också clueless och mestadels frånvarande men ställer förstås upp med pengar så fort det kniper.

Allt för att på något sätt försöka göra historien trovärdig. Men det finns inget som kan kallas logik i det här hopkoket. Att Rachel kan åka tåg fram och tillbaka till London varje dag (vilken bör gå på en 5000:- i månaden) trots att hon har fått sparken och inte har någon inkomst; att hon får för sig att leka privatdeckare (av några oförklarliga privata skäl) och ta reda på vad som hänt en person hon inte har några som helst kopplingar till med risk för sitt eget liv; att psykiatrikern hoppar i säng med sin patient så fort han får en chans, samtidigt som han stönar ”Don’t, Megan. You can’t … we can’t … This … here. It’s not appropriate”; att de som varit hjälplösa våp hela boken igenom plötsligt förvandlas till fearless killers i sista kapitlet; att plot twist läggs till plot twist i ett försök att efterlikna något Hitchcock och Agatha Christie gjorde bättre för 60 år sedan.

Och ett språk som är så erbarmligt torftigt att det gör fysiskt ont att läsa: ”I plotted revenge on my way home. I was thinking of all the things I could do to him. I could get him fired, or worse. I won’t though, because I like him too much. I don’t want to hurt him. I’m not even that upset about the rejection any more.” And on, and on i 300 sidor, paketerat i storformat och lyxigt omslag för att det ska kännas som man fått ordentligt med valuta för pengarna, men strunt är strunt och snus är snus om än i gyllne dosor. Och det här är ren skit. Fördummande, förslöande och en förnedring för såväl litteraturen som läsarens intellekt.

img_0173

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 30 januari, 2017 by in Uncategorized and tagged , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: