Litteraturpristagarna

och deras böcker

2012 Mo Yan – kan han inte bara vara tyst

Mo Yans pris är väl ett av de mest ifrågasatta någonsin (egentligt namn Guan Moye – pseudonymen betyder passande nog ”tala inte”). Inte så mycket av konstnärliga skäl som för hans närhet till partiet och den nuvarande ledaren Xi Jinping. 2015 frågade författarkollegan Murong Xuecun i en mejlkonversation:

”Du är en kinesisk författare som beskriver dagens Kina. Du borde veta vad som händer i landet när folk grips och yttrandefriheten minskar. Varför kan du inte behålla lite värdighet och bara vara tyst?”

2012, när priset annonserades, menade Herta Müller att det var en katastrof:

”Enligt kineserna själva är Mo Yan en så hög funktionär att han har samma rang som en minister. Ta bara det här med att han kopierat Maos ‘Tal om konsten’ för hand. I detta tals namn har otaliga intellektuella, även författare, dödats. Han har sagt att han inte tänkte något särskilt när han kopierade den. Han hyllar censuren. Det är oerhört upprörande.”

Den 7 december i år var det dags igen, vid den 10:e nationella kongressen för konst och litteratur och den 9:e kongressen för författarförbundet, då Mo Yan passade på att hylla generalsekreterare Xi:

”Han är verkligen en enastående person, som läser allt han kommer över. En person som har väldigt fin smak för konsten, en mästare. Han är som en i branschen. Ordförande Xi är vår läsare men han är också vår vän och en vägledare för våra tankar.”

Samma vecka börjar jag läsa Ximen Nao och hans sju liv. Great.

mo_yan_16_2012

Jäv, schmäv. Vad är ett nobelpris between friends?

Not so great. Här ger sig Mo Yan på att berätta Kinas moderna historia utifrån godsägaren Ximen Nao som avrättas när romanen börjar men återföds som, i tur och ordning, åsna, tjur, gris, hund och apa. Och det låter ju kul. Fast det är det inte. Greppet är inte nytt, och inte fel – att belysa ett skede utifrån ett snävt perspektiv; i det här fallet länet Gaomi i provinsen Shandong, och mer exakt familjen Ximens residens och deras närmaste grannar. Och ännu mer exakt genom Naos olika reinkarnationer: från revolutionen 1949 över kulturrevolution, Maos död, Xiaopings reformpolitik och millennieskiftets nyrikedom. Men det finns ingen konsekvens i berättandet. Ibland är det det reinkarnerade djuret självt som för ordet, ibland är det hans son, ibland någon annan. I hundavsnittet tilldelas vartannat kapitel Ximen själv, vartannat hans husse/sonson. Det finns ett försök till olika tonlägen och olika temperament beroende på vilken reinkarnation som för tillfället står i centrum, men det är inte särskilt väl genomfört. Det är splittrat, det är löst i kanterna, det är ofokuserat.

Och det är långt, alltför långt: 600+ sidor; det är ett försök att skriva en kinesisk 100 år av ensamhet utan att lyckas; det är ett frossande i kroppsvätskor; det är en krönika över en av världshistoriens mest omvälvande epoker som lyckas bli helt opolitisk. Om han åtminstone hade tagit ställning åt endera hållet, men som med Sjolochov skylls alla övergrepp på några få bad apples. Kulturrevolutionens följder kritiseras, men kritiken drabbar främst lokala byledare som frångått ordförande Maos edikt. Och egentligen var det nog inte så farligt:

”Många äldre partikadrer har i sina memoarer utmålat kulturrevolutionen som en mycket blodig period och framställt dåtidens Kina som ett helvete mer skrämmande än Hitlers koncentrationsläger. Landshövding Chen gav däremot en humoristisk och livfull beskrivning av sina upplevelser i början av kulturrevolutionen. Han red sin pappersåsna genom arton marknader i länet och träningen gjorde honom så stark och frisk att han blev av med sitt höga blodtryck, sina sömnsvårigheter och flera andra krämpor. Han sade att ljudet av trummorna och cymbalerna piggade upp honom och fick det att spritta i benen på honom.”

Det är ju satir, kanske någon hävdar. Fast nej. Det är mest ett rätt lamt försök att se allt som händer genom ett bachtinskt karnevalsfilter som ska ursäkta allt men inte förmår ta något på allvar. Låt Mo Yan själv fälla det slutliga avgörandet: ”Ett överdrivet språk är ett tecken på ett hycklande samhälle och övergrepp på språket är ett förebud om social aggressivitet.” (Se också: internet 2016)

Nu är det väl inte direkt dåligt skrivet, men ojämnt. Lyriska, inkännande passager blandas med pekoral eller ren buskis. Det är i stort sett menlöst. Och rätt tråkigt. En Nietzsche (se programförklaring) och Margaret Atwood skulle ha vunnit istället.

img_0152

Bästa meningen: ”Varje svin är en bomb riktad mot imperialister, revisionister och reaktionärer, och denna gamla sugga har skänkt oss sexton små missiler.”

Post Scriptum

Apropå Sjolochov: När Mo Yan (som figurerar i sin egen roman) ska beskriva en tragedi jämför han sig med den störste, i hans ögon: författaren till Stilla flyter Don, ”en bok som älskas av litteraturprofessorer och författare”. Förvisso, men av alla nobelpristagare, måste han lyfta fram just Sjolochov, den partitrogne och Chrusjtjovs favorit?

Och så var det det här med att Göran Malmqvist som sitter i Akademien och översatt Mo Yan till svenska visat sig vara en av hans nära vänner; och att Mo Yan skrev förordet till en bok Malmqvist gav ut i Kina några månader innan Mo fick priset; och att Mo känt Malmqvists fru i 15 år. Men enligt Akademien föreligger inget jäv och enligt Peter Englund är Mo och Malmqvist inte alls vänner och de har bara träffats tre gånger. Så det så.

Och så dyker Ingmar Bergman plötsligt upp på sidan 377: ”Det ryktades att den berömde svenska regissören Ingmar Bergman skulle göra film av novellen, men var skulle han ha fått tag på så många grisar? … Så jag misstänker att Bergmans film kommer att förbli en dröm.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 16 december, 2016 by in Kina and tagged , , , , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: