Litteraturpristagarna

och deras böcker

2002 Kertész – man vänjer sig

Imre Kertész fjärde bok på svenska, efter Mannen utan öde, Fiasko och Kaddish för ett ofött barn är Galärdagbok. Den är vad den heter, en dagbok – eller utdrag ur en dagbok, utvalda och antagligen reviderade, av författaren själv – som sträcker sig från 1961 när han börjar arbeta med Mannen utan öde till 1991. Under de här åren försörjer han sig huvudsakligen som översättare av tyskspråkig litteratur vilket märks i Galärdagbokens stil. Det är förvisso dagboksanteckningar av varierande längd, men består till en inte liten del av aforismer, en stil närmast hämtad från Nietzsche och Wittgenstein.

Vi får förklaringar till hur romanerna är komponerade – Mannen utan öde efter Schönbergs tolvtonsteknik:

kertesz_imre_cropped

Psykologisk skildring och psykologisk skildring …

”Den förbjuder fria karaktärer och möjligheten av fria plötsliga vändningar i berättelsen. Karaktärerna är här tematiska motiv som framträder inom den totalitetens struktur som utifrån styr romanen; Strukturen nivellerar alla sådana teman, den avskaffar varje sken av djup hos individen; och dessa teman kan ’utvecklas’ och varieras uteslutande i sitt förhållande till det kompositoriska ledmotivet, det vill säga i förhållande till ödeslösheten … Strukturen bestämmer på förhand berättelsens förlopp, plötsliga vändningar i form av undanflykter, anekdotiska dellösningar, lugnande eller fantastiska element och ’undantag’ kan här inte komma i fråga. Likaså bortfaller den psykologiska bestämningen, den totalitära Strukturen dikterar berättelsen, och klargörandet består i undersökningen av vår del i skapandet av Strukturen. Berättelsens förlopp och teman utvecklar sig linjärt – det finns ingen ’repris’, ingenting är reversibelt eller upprepbart –, och när bearbetningen är fullbordad slutar kompositionen med att alla de möjliga varianterna inom den enda möjligheten är uttömda, och detta slut lämnar ändå allting öppet. Det skulle betyda att verket, i stället för att vara ’skildring’, skulle förvandlas till det det skildrar: den yttre strukturen skulle bli estetisk struktur och de sociala lagarna romantekniska lagar … Utgångspunkten är inte den enskildes karaktär, metafysik eller psykologi utan det enda område av dess liv och existens, som är förknippat – positivt eller negativt – med Strukturen … Romanen kommer följaktligen att karakteriseras av en viss brist, bristen på ’fullödigt liv’, som esteten brukar fordra, den brist som står i full överensstämmelse med det stympande tidsskedet.”

Romanens tvingande struktur pålagd karaktärerna som en motsvarighet till den struktur samhället utsätter medborgarna för. Strukturen dikterar berättelsen, karaktärernas psykologi är ganska ointressant, inget utrymme för hjältar eller Deus ex machina-lösningar. Så gillade Kertész heller inte Spielbergs Schindlers list och kallade den kitsch:

”I regard as kitsch any representation of the Holocaust that is incapable of understanding or unwilling to understand the organic connection between our own deformed mode of life and the very possibility of the Holocaust.”

Vad är då ödet och vad innebär det att vara ödeslös? Ödet är tragedins möjlighet, en möjlighet som berövas människan när hon pressas in i en given situation av totalitarismen. När det vi upplever som verklighet är den påtvingade förutbestämmelsen istället för den nödvändighet som härrör ur vår egen frihet.

Ser Kertész sig själv som en av de ödeslösa? Han funderar ständigt över att ta livet av sig men kommer så småningom fram till att skälet att han aldrig gjorde detta, till skillnad från Primo Levi och andra med liknande bakgrund, är att han gick från en totalitär tillvaro till en annan. Kontrasten mellan Auschwitz och Budapest var inte lika stor som den hade varit om han lämnat koncentrationslägret för USA eller för den delen Västtyskland. Men depressionen och tillvarons meningslöshet ligger som en grundton genom boken.

Indelad i tre delar – ”Seglar ut” från 1961 till –79, ”Driver” från –80 till –89, och ”Släpper – Drar in – Är lycklig” från –89 till –91 (”lycklig” är väl att ta i) – är den här boken närmast modellerad efter fugan med några teman som varieras, ibland upprepas maniskt. Det är depressionen, den dementa modern, Auschwitz, författandet – det är 30 år då inte särskilt mycket verkar hända mer än att han publicerar några romaner. Den första tar tio år att skriva. Han återkommer ständigt till sina författarhjältar och den främste av dessa är Kafka. Camus och Nietzsche lämnar honom heller ingen ro.

Dessa anteckningar interfolieras med resonemang som skulle kunna vara utkast till essäer (här finns 1983 den ungerska motsvarigheten till Kjell Höglunds ”Man vänjer sig”:  ”Uppstigningen på morgonen, därefter hygienen, familjen, sedan samfärdsmedlen; åtta timmars arbete – en mestadels futil verksamhet som har föga med livet att skaffa, sedan inköpen, på nytt samfärdsmedlen, viss förströelse – om möjligt återigen av ett slag som har föga med livet att göra, i bästa fall ett samlag, och avslutningsvis sömnen eller den nattliga sömnlösheten. De lever sitt liv utan att över huvud taget ta del i sitt liv, och det som ändå sker måste de i slutänden likväl betrakta som sitt liv.”) och aforismer som Horace Engdahl önskar att han hade skrivit:

”Man förnedrar dem för att kunna säga om dem: de har förnedrat sig.”

”Som om den nationsbevarande lögnen vore viktigare än den nationsförstörande sanningen.”

”Jag lever som någon som mellan två synnerligen viktiga sysslor irriterat måste slå ihjäl en oväsentlig timme; denna timme är mitt liv.”

”Lögnen har varit sanningen här, hittills, men numera är inte ens lögnen sann längre.”

Boken avslutas med en blinkning till Camus Sisyfos och Kertész själv som komponisten: fugan närmar sig sin upplösning även om målet aldrig kan nås, och spelaren, honom måste vi föreställa oss lycklig.

Det är intelligent läsning, en Gaius (se programförklaring) men en annan ungrare, Péter Esterházy, skulle fått 2002 års pris.

img_0076

Bästa meningen: ”Det är förmodligen tråkigt att vara död, men med tiden vänjer man sig (som vid allt annat) antagligen även vid det.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 4 november, 2016 by in Ungern and tagged , , , , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: