Litteraturpristagarna

och deras böcker

1999 Grass – mystik, barbari, tristess

Aldrig har väl en författare varit lika övertygad om att han var förtjänt av ett nobelpris som Günter Grass, lika självklart som det var för Pär Westberg att han skulle bli invald i Akademien. Och nesan att behöva vänta ända till 1999 när kollegan Böll fick det redan -72 …

Prismotiveringen ”… att i muntert svarta fabler ha tecknat historiens glömda ansikte” kan stå som ett motto för Blecktrumman. Precis som huvudpersonen Oskar föddes Günter på 20-talet i Danzig av en mor med kasjubisk härkomst. Nazismen är ständigt närvarande – i Oskars familj i form av styvfadern, i Grass egen historia genom den smärre bomb som briserade 2006 när han avslöjade att han varit medlem i Waffen-SS (vid en ålder av 17 i och för sig, men ändå). Om Grass tog värvning i Wehrmacht för att komma ifrån sin borgerliga familj bestämmer sig Oskar för att sluta växa vid tre års ålder och slå på en blecktrumma i protest mot samma medelklass- och pappenheimmentalitet.

img_0015

En liten trumvirvel kan väl aldrig skada

Det är en roman av den typ man brukar kalla mustig. Den är surrealistisk, karnevalsaktig, kaleidoskopisk, over the top, etc, etc. Det är märkligt att en debuterande författare kan förefalla så mogen, så kapabel att infoga alla dessa disparata delar och få dem att fungera tillsammans. Den är allegorisk, politisk, berättad i första person av en patient på ett mentalsjukhus och inte ett ord kan man ta för sant samtidigt som den berättar en större sanning om för-, krigs- och efterkrigstyskland. Han referar till sig själv omväxlande i första och tredje person, ibland i samma mening: ”Oskar var glad att han inte tryckte mig intill sig.”

Symboliska för tiden är de bunkrar Oskar och hans trupp med cirkusartister besöker i Frankrike, utformade och utsmyckade av den forne konstnären, numer löjtnanten, Lanke. Skänkta hans personliga touch har de fått titeln Mystik, barbari, tristess: ”Ett lämpligt namn för vårt tidevarv.” På samma sätt skapar Oskar musik ur en leksakstrumma av plåt, liksom Grass skapar mystik ur den mest barbariska och trista epoken i 1900-hundratalets historia.

Blecktrumman är en makalös roman som är väl värd ett nobelpris och 1999 var det rätt bok som vann. En Epstein (se programförklaring) med andra ord.

img_0012

Bästa meningen: ”Det är bäst att säga redan från början att jag tillhörde de lyckade spädbarn vilkas andliga utveckling redan vid födseln är avslutad och i fortsättningen bara behöver bekräftas.”

Post scriptum

En av Oskars förmodade fäders namn är Jan Bronski, och Oskar anammar stundtals detta efternamn. Bronski slår på trumman, då är det väl uppenbart varifrån popgruppen Bronski Beat tagit sitt namn? Hm?

Post scriptum igen

Skådespelaren Gustaf Gründgens dyker upp vid några tillfällen (”Hamlet är för tjock. Men Yorricks skalle gjorde intryck på mig därför att Gründgens hade så uttrycksfulla saker att säga om den”), samme Gründgens som i Klaus Manns roman Mephisto fick namnet Hendrik Höfgen och som för närvarande kan beskådas på Göteborg stadsteater.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 14 oktober, 2016 by in Tyskland and tagged , , , , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: