Litteraturpristagarna

och deras böcker

1998 Saramago – ateist, jovisst

Historien om Lissabons belägring av José Saramago är svår att bli riktigt klok på. Den är inte lika tydlig som Evangeliet enligt Jesus Kristus, ett slags ateistiskt traktat som målar upp Gud som långt blodtörstigare än den mer lättbegriplige Satan, eller Blindheten som helt frankt försöker utröna vad som skulle hända om en del av befolkningen en dag vaknar upp utan att kunna se. Likt dessa bygger Lissabon på en idé, vad skulle hända om … I det här fallet, vad skulle hända om en korrekturläsare stoppade in ett ”inte” i ett historiskt verk? Tänk om korsfararna istället för att ha hjälpt till att belägra och överta Lissabon från morerna inte hade gjort detta? Premissen påminner om något Umberto Eco hade kunnat komma på, och Saramago känns väl överlag som the thinking man’s Eco, men utvecklingen av historien är både mindre förutsägbar och mer realistisk än vad Eco eller, hemska tanke, Dan Brown hade gjort av den.

jsjosesaramago

Alltså, ett inte betyder inte att det inte har hänt, men det har inte hänt som det har hänt, snarare som det inte har hänt. Inte sant?

Pocketutgåvans baksidestext låter meddela att korrekturläsaren Raimundo Silva genom sitt tilltag ”har […] ändrat historiens gång – för att inte tala om påverkat sit eget livsöde”. I alla fall ett rätt av två. Sitt eget öde ändrar han i så måtto att han blir påkommen, vilket får förlaget att anställa en kvinnlig chef över korrekturläsarna – för att hålla dem i schack – vilket leder till oanade konsekvenser. Men historiens gång … Upplagan makuleras och den korrekta versionen går i tryck. Däremot ger han sig på att själv författa en kontrafaktisk historieskrivning som naturligtvis inte förändrar något; resultatet av belägringen blir till slut ändå detsamma – Lissabon tas tillbaka av (de blivande) portugiserna. Det tar bara lite längre tid. Vad Saramago däremot gör, och vilket antagligen är själva poängen med romanen, är att låta den historia Raimundo Silva skriver avspegla hans eget liv. Belägringen, erövringen, blir metaforisk. Han tar över sitt eget öde (vilket i och för sig började redan med införandet av det lilla ”inte” i texten), han förmår, till viss del, styra vad som händer i sitt eget liv, likt romanens i romanen karaktärer i viss mån styr över Lissabons öde. Grejen med ödet är ju som alla vet att det till slut går som det var tänkt, men vägen dit kan man ändå utöva viss påverkan på.

Det finns inget enkelt 1–1-förhållande mellan Raimundo Silvas Historien om Lissabons belägring och det som händer i hans liv, vilket i sig självt är ett tecken på att Dan Brown inte skrivit boken. Beröringspunkter finns men de är svåra att nagla fast; de två historierna – Lissabon på 1100-talet och på 1900-talet – påverkar varandra även om det ibland är oklart hur. Saramagos vacklan i hur han ska förhålla sig till reconquistan lyser också igenom i hans protagonists erkännande att utan erövringen av staden hade vi inte varit portugiser, men samtidigt hade varken staden eller vi varit vad vi är om det inte varit för det 700-åriga moriska styret.

Ingen stor roman, men en roman mer komplex än vad den först verkar vara. En Gaius (se programförklaring) och Thomas Pynchon skulle ha fått priset 1998.

img_0061

Bästa meningen: ”Vissa harmoniska relationer skapas och upprätthålls tack vare ett invecklat system av små osanningar och avståenden, ett slags gemensam koreografi av rörelser och ställningar som man kan sammanfatta i det aldrig tillräckligt ofta upprepade ordstävet, eller snarare tänkespråket, Vad du vill att andra ska förtiga, det tig med själv.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 9 oktober, 2016 by in Portugal and tagged , , , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: