Litteraturpristagarna

och deras böcker

1990 Paz – litterär återvinning

80- och 90-talen var decennierna då Akademien på allvar började titta utanför Europas gränser, och Octavio Paz är a case in point. Mexikan, av somliga betraktad som en av 1900-talets största poeter. Berest – tillbringade tid i USA, Paris, Tokyo, Indien (bl.a. som ambassadör), vilket förstås märks i verken.

Rappaccinis dotter, ett drama, är en lätt bearbetning av en novell av Nathaniel Hawthorne från 1844. En spoiler alert kanske vore på sin plats, men chansen att någon skulle plocka fram vare sig Hawthorne eller Paz är väl minimal så … here goes:

Octavio_Paz_-_1988_Malmö

Är det någon som har några idéer?

Den unge studenten Giovanni kommer till Padua för att studera och blir granne med botanisten och geniet Rappaccini, som (förstås) har en vacker dotter vid namn Beatrice – kopplingen till Dante är avsiktlig – och en makalös trädgård. Baglioni, en av Giovannis fars vänner och likaså botanist, upptäcker snart vad som är på gång: förälskelsen, och varnar Giovanni: Rappaccini är inte att lita på. Han går över lik i vetenskapens namn. Sin dotter har han sedan tidigt ålder låtit genomgå något slags tillvänjningsprocess så att hon kan tåla och motstå allehanda giftiga växter som annars skulle döda vem som helst – en tidig Poison Ivy om man så vill. Som en följd av detta är hon ensam, men när Giovanni dyker upp smider Rappaccini en lömsk plan: låt honom umgås med dottern, låt henne ”smitta” honom, och de tu kan gå genom världen oövervinneliga, ett slags superhumans. Naturligtvis kommer Baglioni till undsättning med ett motgift vilket, so he says, kommer att bota Beatrice. Naturligtvis dödar det henne istället då kroppen har blivit beroende av giftet. En cold turkey som går fel. Rappaccini blir förtvivlad. Baglioni verkar vara fullt medveten om vad han har gjort, förmodligen ett sätt att komma åt sin gamle ärkerival. Giovanni är det slut med förstås, han har ju blivit smittad själv, men hans vidare öden förtäljer inte historien.

 

IMG_0030

 

Drygt 100 år senare, 1956, uruppförs Paz version i Mexico med kostymer av ingen annan än Leonora Carrington. Paz skriver själv i förordet att han har hållit sig nära historien men inte texten eller dess innebörd: orden är andra och ondskan och kroppen uppfattas på ett annat sätt. Historien är helt och hållet densamma. Orden är förstås andra, men innebörden är i princip oförändrad jämfört med Hawthornes version. Rappaccini tillåts i och för sig visa känslor mot slutet av Paz pjäs, men den eventuella ondskan eller hur kroppen behandlas skiljer sig marginellt, om ens det, mellan versionerna. Paz ser att Hawthornes influenser, eller åtminstone hans influensers influenser, är indiska, och han inkorporerar detta i sin version, liksom element från japansk No-teater. Han lägger till en ”budbärare” som kommer in på scenen och förklarar (den i sig simpla) historien för oss, vilket är helt överflödigt. Slutmonologen (”Figurerna följer varandra […] För ett ögonblick flätas deras öden samman innan de upplöses och går förlorade i tiden.”) påminner om den typ av amerikansk sitcom där ett skämt ska förberedas, genomföras, upprepas och förklaras, bara för att försäkra sig om att ingen missat poängen. Det fyller ingen som helst funktion här. Historien stramas upp och kortas ned, men ingenting tillförs – istället blir psykologin lidande och karaktärernas bevekelsegrunder oklara. Miljöerna begränsas till Giovannis rum och trädgården för att undvika scenbyten, vilket gör den mer klaustrofobisk. Det blir en urvattnad version av en novell som inte var så där väldigt bra till att börja med. Paz eventuella storhet som poet framgår inte av det här verket. En Nietzsche (se programförklaring) och Janet Frame skulle ha fått priset istället.

IMG_0029

Bästa meningen: ”Att i all oändlighet lära känna din kropp, sova vid dina bröst, vakna i din strupe, glida nerför ryggens kanal, förlora sig i din nacke, sjunka ända ner i din mage…”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 4 september, 2016 by in Mexico and tagged , , , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: