Litteraturpristagarna

och deras böcker

1988 Mahfouz – fullmogen författare

Med Naguib Mahfouz har den arabiska romanen nått sin fulla mognad, skriver Litteraturens världshistoria. Mahfouz är också den förste (och hittills ende) arabiske författare som fått priset, och den andre afrikanen om man ska räkna kontinenter. Mahfouz själv:

The Nobel Prize has given me, for the first time in my life, the feeling that my literature could be appreciated on an international level. The Arab world also won the Nobel with me. I believe that international doors have opened, and that from now on, literate people will consider Arab literature also. We deserve that recognition.

Necip_Mahfuz

En gång var jag i Alexandria flera gånger

Akademien har väl inte direkt hörsammat hans ord. Miramar från 1967 är utgiven på Alhambra förlag, i en bok med mjuka pärmar som lätt skulle kunna misstas för en Bakhållutgåva i budgetversion. Omslaget är inte precis vad man skulle kalla snyggt, men det kan väl ursäktas med att det var 80-tal. Berättelsen utspelas på 1950-talet mestadels i ett pensionat i en byggnad som var gammal redan då, men fotot på omslaget visar en minaret bredvid ett brutalt hyreshus av långt senare snitt. Översättningen är inget att anmärka på men korrekturfelen är för många för att det inte ska vara störande. Marginalerna är de minsta möjliga, antagligen för att spara papper. Allt andas billighet, men allt är samtidigt förlåtet när man kommer till slutet och upptäcker att Sigrid Kahle skrivit efterordet. Bättre blir det inte.

Miramar är pensionatet som romanens karaktärer bor på. Likt Kurosawas Rashomon eller kanske hellre Lawrence Durrells Alexandriakvartett – Miramar utspelar sig just i Alexandria – berättar den samma händelse ett flertal gånger ur de olika personernas perspektiv. Bit läggs till bit och vad som egentligen hände står inte klart (eller åtminstone något klarare) förrän sista berättelsen är avklarad. I centrum står tjänsteflickan Zahra som möjligen ska ses som en symbol för Egypten – alla vill ha sin del av henne. Någon vill förföra henne, någon vill gifta sig med henne, någon ser med överseende på henne som om hon vore hans egen dotter, hennes traditionella familj som hon flytt ifrån vill hämta tillbaka henne, men vad som än händer står hon med bägge fötterna på jorden, en obildad bondflicka med mer sunt förnuft än de äldre bildade, eller de yngre något mindre bildade men västerländskt influerade herrarna. Historien äger rum efter revolutionen och det refereras till Wafd-partiet, muslimska brödraskapet och Nasser. Centrala är konserten med Umm Kulthum och nyårsfirandet, två händelser som samlar karaktärerna, något slags nav som romanen kretsar kring.

Föredömligt kort, runt en 150 sidor. Ibland lite väl sparsam med gestaltningen och karaktärernas bevekelsegrunder står inte alltid helt klara. Ingenting verkar riktigt stå på spel, inte ens för Zahra. Ett mord och ett misslyckat rånförsök äger rum, men mest i förbigående. Laid back, ganska bekväm. Bra, men knappast hans största verk. En Gaius (se programförklaring) och Amos Tutuola skulle ha fått priset istället.

IMG_0020

Bästa meningen: ”Hon är min kusin och jag vill gärna gifta mig”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 26 augusti, 2016 by in Egypten and tagged , , , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: