Litteraturpristagarna

och deras böcker

1986 Soyinka – Modern Love

Wole Soyinka, den förste afrikanske litteraturpristagaren och fortfarande den enda från det s.k. ”black Africa”, i det här fallet Nigeria. The Lion and the Jewel är en av hans tidigare verk, en pjäs först spelad 1959 och som rönte stor uppmärksamhet när den sattes upp i London 1966.

Det har påpekats att Soyinka, som skriver på engelska, inte har sin motsvarighet i den engelska litteraturen med mindre än att man får gå tillbaka till elisabetanerna. Likt dem skriver han i en brytningstid mellan det traditionella och det moderna och i The Lion går skiljelinjen mellan byhövdingen, ”The Bale”, Baroka och skolläraren Lakunle – bägge vill ha skönheten Sidi. Inget är enkelt eller utan nyanser: Lakunle vill ha modernitet för modernitetens skull, oavsett konsekvenserna. Han vill inte betala hemgift för Sidi och motiverar det med att det förnedrar både kvinnan och mannen och ger kvinnan status av ägodel; samtidigt är skälet lika mycket att han är både fattig och snål. Baroka motar moderniteten i grind för att kunna behålla sin egen makt, men när Sidi fotograferas av en på motorcykel förbipasserande journalist och hamnar i ett glossy magazine ger det henne i Barokas ögon en status som hon aldrig hade fått som vanlig bykvinna. Sadiku, Barokas första fru, värnar om sin ställning samtidigt som hon underminerar den genom att agera äktenskapsförmedlare åt sin man och dessutom sprida rykten om hans impotens. Alla drar åt alla olika håll samtidigt.

WoleSoyinka2015

Have YOU felt the strength of the panther of the trees?

Även om den huvudsakligen lyfts fram som ett mästerverk har könspolitiken i pjäsen kritiserats, bl.a. av Chris Thurman som menar att pjäsen tar patriarkatet för givet – skolläraren med sina progressiva åsikter är en fjant och det av det moderna som lyckas tränga in i samhället korrumperar med sin blotta närvaro. The Bale regerar i kraft av sin virilitet och när den sägs ha avtagit finns möjlighet för förändring – vilket endast befäster det faktum att förmågan att hålla sig med ett harem och avla oräkneliga barn är vad som ger legitimitet åt styret. Sadikus jubelsång med innebörden att kvinnorna är de som egentligen styr eftersom de till slut ”dried him up” är

”… patent hogwash. To suggest that women are actually in charge of patriarchal societies in Africa because, sooner or later, every man loses his sexual potency, is to accept that the phallus should be at the centre and to ignore that women across Africa are oppressed, raped and abused by men who operate on this basis.”

Pjäsen slutar också med att Baroka lurar/tvingar Sidu i säng – vilket gör att hon omedelbart bestämmer för att gifta sig med honom. Hon ger Lakunle på båten, för ”… did you think that after him, / I could endure the touch of another man? / I who have felt the strength, / The perpetual youthful zest / Of the panther of the trees?”

Om innehållet är problematiskt är den desto mer välskriven. Västerländsk (engelsk) teatertradition kombineras sömlöst med nigeriansk och med yorubansk berättartradition: dry wit, sång, dans, mim, soliloquies osv skapar en till synes lättsam komedi grundad i en politisk realitet. En Gaius (se programförklaring) men Chinua Achebe skulle ha vunnit istället.

IMG_0018

Bästa meningen: ”The one who rode on the devil’s own horse?”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 19 augusti, 2016 by in Nigeria and tagged , , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: