Litteraturpristagarna

och deras böcker

1980 Milosz – ”I don’t get this”

Czeslaw Milosz räknas till de största europeiska poeterna, bland annat av Seamus Heaney, en senare nobelpristagare: ”among those members of humankind who have had the ambiguous privilege of knowing and standing more reality than the rest of us”. Eller Brodsky, också en senare pristagare: ”I have no hesitation whatsoever in stating that Czeslaw Milosz is one of the greatest poets of our time, perhaps the greatest.” Född 1911 i Litauen i en polsktalande familj, utan att prata litauiska, benämnde han sig själv som en polsk poet men varken polack eller litauer. Andra världskriget tillbringade han i Warszawa och blev efter kriget kulturattaché i Paris och Washington. Han hoppade av till Frankrike 1951, vilket fick Neruda, aldrig sen att fälla ett bittert omdöme, att kalla honom ”The Man Who Ran Away”. Camus var mer tillmötesgående. 1960 emigrerade han till USA och blev amerikansk medborgare 1970. Efter nobelpriset 1980 uppmärksammades han i sitt forna hemland. 1981 träffade han Lech Walesa vid katolska universitetet i Lublin där statusen som nationalpoet konfirmerades. En första officiell polsk utgåva av hans poesi publicerades, vilken såldes i 150 000 ex. Kort därefter förbjöds den, emellertid, när undantagstillstånd infördes som ett sätt att krossa Solidaritetsrörelsen. Efter murens fall återvände han till Polen och dog i Krakow 2004.

Czesław_Miłosz_1986_(2)

Här besöker hajar med flygplansfenor dödens museum under vattentorn av kristall. Minsann.

Hur är han då att läsa? Problemet med en sån här samling (Möte / Dikter) med utvalda dikter från stora delar av hans produktion, från 1935 fram till 1975, med fem olika översättare dessutom, är ju att den blir så splittrad. Och som alltid ställer kontexten, eller bristen på sådan, till problem. Former poet laureate Andrew Motion konstaterar att:

”I very much enjoy his work, but I recently read a volume of his poetry and I spent a lot of time thinking, ‘I don’t get this’. It was having an interesting effect on me but I realised that I was missing so many of the references.”

Vissa saker är förstås allmängiltiga, som ”Ett barn av Europa”, skriven 1946 men aktuell också idag:

Driv fram lögnens planta ur sanningen lilla frö. Efterlikna inte dem som ljuger i missaktning för verkligheten.

Må lögnen vara mer logisk än händelserna, så att trötta vandringsmän kan finna lindring i den.

Må dina ord inte betyda något genom vad de betyder, utan genom att de används som vapen mot någon.

Smid dig ett vapen av tvetydiga ord, begrav de tydliga orden i encyklopediernas mörker.

Lidelsefulla ord är bättre än förnuftiga ord, ty lidelsefria människor kan inte ändra historien.

Den som talar om historien är alltid trygg, de döda står inte upp för att vittna mot honom.

Du kan tillskriva dem de gärningar du önska, tystnaden kommer alltid att bli deras svar.

Ur nattens djup dyker deras tomma anlete upp. Du skall ge det sådana drag som det passar dig.

En del är vackert:

De finns som håller före att ögat lurar oss,

att intet finns, det tycks oss bara så.

Men de som säjer så har inget hopp.

De menar att när mänskan vänder ryggen till

då slutar världen finnas till där bakom henne,

liksom om tjuvars händer bortför den.

En del träffande:

Hur kan jag älska mina medmänniskor när de förtjänar döden?

Annat är obegripligt:

Här finns violetta tistlar,

maneters persikosolar,

här besöker hajar

med flygplansfenor

och rivjärnshud

dödens museum

under vattentorn av kristall.

 

Man lämnas med samma känsla som Motion, det finns något här som jag missar. Men det är bra. Förmodligen bättre än jag ser. En annan fråga är varför Brombergs valt att trycka dikterna i typ storlek 16 så att raderna inte får plats på boksidorna. Det gör inte direkt att det blir snyggare eller mer lättillgängligt. Man får ge honom the benefit of the doubt och en Gaius (se programförklaring) men Patricia Highsmith skulle fått 1980 års nobelpris.

 

IMG_1522

Bästa meningen: ”Från år till år växer det inom oss till dess / det får ett fäste, / och jag förstod det så som du: likgiltighet.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 22 juli, 2016 by in Polen, USA and tagged , , , , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: