Litteraturpristagarna

och deras böcker

1976 Bellow – Alpha dog without a cause

En man i medelåldern, intellektuell övre medelklass, professor. Har lagt fadersarvet, alla 20 000 dollar, på ett hus. Skiljer sig, blir deprimerad. Åker till Europa. Vad jobbigt allt är. Kommer tillbaka. Sexy Ramona från Argentina, 10 år yngre än honom, erbjuder honom att bo i hennes hus, som hon råkar ha, råkade köpa någon gång. De kan tillbringa sommaren där tillsammans! Dela säng! Men nej, vad jobbigt. Hon vill säkert bara gifta sig. Lika bra att skriva sura brev till alla och envar: historiska personer, gamla bekanta, akademiker, politiker, brev som aldrig skickas.

SaulBellow

Bitch

Det är väl Saul Bellows Herzog, ungefär. Hela boken handlar om Herzogs försök att komma tillrätta med sin andra skilsmässa. Lundell skriver stundtals om ”könskriget”, hur han är trött på denna eviga strid mellan man och kvinna. Och det känns så gammalt, så 40-talistiskt – krig, liksom? – men det är ingenting jämfört med det här. Alla kvinnor är potentiella ragg, något att förföra. ”Every third-, fourth-, tenth-rate man of the world knew how to woo a woman in French, and so did Herzog.” Det var längesen vi hade ett wtf-moment, men här … På Grand Central Station ser han en kvinna som drar till sig hans uppmärksamhet. Hans reaktion?

Those eyes might be blue, perhaps green, even grey – he would never know. But they were bitch eyes, that was certain. They expressed a sort of female arrogance which had an immediate sexual power over him; he experienced it again that very moment – a round face, the clear gaze of pale bitch eyes, a pair of proud legs.

Alla kvinnor som retar upp honom är bitches. Han är fixerad vid åldrandet, både sitt eget och kvinnornas. Det värsta som kan hända är att bli anklagad för att vara a homosexual, a queer, a faggot. Men de kvinnor som inte är intresserade av att hoppa i säng med honom är antagligen dykes anyway, so … Kanske om jag hade slagit henne? Misshandlat henne riktigt ordentligt? Då kanske hon inte hade lämnat mig? Det är ett evigt gnällande, självömkande.

Men sedan finns det en utveckling i romanen. Han kommer till något slags insikt, han lugnar ner sig. Kanske kan det bli något mellan honom och Ramona i alla fall. Eller inte. Vem vet. Breven blir mindre upprörda, till slut upphör de helt – symbiosen mellan form och innehåll är inte helt tokig.

Bellow själv beskriver romanen thus:

[Herzog] is an American PhD. who doesn’t know what to do when his wife is unfaithful and runs away with another man. It’s a sort of joke, since when he searches through his education to find resources to brace himself against this and begins writing these wild letters to everyone, he ends up jettisoning it all and coming back to square one. Back to a kind of humanity.

Hans bildning är inte till stor nytta när det kommer till att handskas med vardagsproblem, filosoferna kan inte hjälpa honom:”Like taking swimming lessons on the kitchen table.”

Det är inte alls någon dålig bok, men till skillnad från t.ex. Philip Roths romaner, Bellows yngre författarkollega, har den inget att säga utöver det rent personliga. Den har biografisk bakgrund – ungefär samma sak som händer Herzog hände Bellow själv: hans andra fru hade ett förhållande med hans bäste vän bakom hans rygg i flera år vilket slutligen ledde till en bitter skilsmässa. Och som ett porträtt av en krisande medelålders akademiker är den bra, men ett mästerverk? ”A major work of our time”?

När William Burroughs fick höra att Bellow tilldelats nobelpriset utbrast han: ”He is not a major author!” och menade förstås att han själv borde ha fått det istället. Och det är lätt att hålla med. Åtskilliga samtida författare skriver på den här nivån: Julian Barnes, Martin Amis, Howard Jacobson … men få skulle väl kalla det nobelprisklass. En Nietzsche (se programförklaring) och William Burroughs borde ha fått priset istället.

IMG_1486

Bästa meningen: ”Readiness to answer all questions is the infallible sign of stupidity.”

Post scriptum

När jag läser en artikel på The Guardian om Bellow dyker följande annonsruta upp:

skarmavbild-2016-06-26-kl-16-02-16

Let’s leave it at that.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 8 juli, 2016 by in USA and tagged , , , , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: