Litteraturpristagarna

och deras böcker

1973 White – kometen kommer

Patrick White? Av alla moderna nobelpristagare är han en av de mest bortglömda. Vem har läst eller ens hört talas om honom idag? En australiensare vars nationalitet kan tänkas ha bidragit till priset. En hel kontinent som förbigåtts, gick väl resonemanget. Nån måste det ju finnas där som kan skriva. Priset gavs också för ”en episk och psykologisk berättarkonst som infört en ny världsdel i litteraturen”. Men det dröjde till 2011 innan någon av hans romaner, Eye of the Storm, filmades.

Nu var han nästan lika mycket engelsman som något annat – född i London av australiska föräldrar och repatrierad till Sydney sex månader gammal skickades han tillbaka till England vid tolv års ålder för att gå på internatskola. Missnöjd frågade han efter ett par år sina föräldrar om han kunde få sluta skolan och bli skådespelare. ”We think not”, och fick istället komma hem och bli jackaroo – det ska väl driva ut de konstnärliga ambitionerna om något. Vid 20 åkte han tillbaka till England och studerade vid Cambridge. Han publicerar en diktsamling, tar examen, bosätter sig i London, ärver £10 000 efter fadern, publicerar en roman, flyttar till USA, skriver fler böcker, tillbaka till London vid krigsutbrottet 1939, joinar Royal Air Force, hamnar i mellanöstern och Grekland och åker efter kriget tillbaka till Australien. Där lever han med sin partner, säljer grönsaker och föder upp hundar. Och skriver böcker. Han bestämmer sig snart för att inte acceptera några litterära priser, särskilt inte nobelpriset om någon nu skulle komma på tanken att ge honom det:

That Nobel Prize! I hope I never hear it mentioned again. I certainly don’t want it; the machinery behind it seems a bit dirty, when we thought that only applied to Australian awards. In my case to win the prize would upset my life far too much, and it would embarrass me to be held up to the world as an Australian writer when, apart from the accident of blood, I feel I am temperamentally a cosmopolitan Londoner.

Två år senare kom någon på tanken att ge honom det, vilket han vid närmare eftertanke nog kunde tänka sig att ta emot.

691px-Patrick_White_1973

That Nobel Prize! I hope I … how much?

Romanen Voss från 1957 är baserad på den tyske naturalisten Ludwig Leichhardt som försökte hitta en farbar väg från Brisbane till Perth på 1840-talet men som försvann spårlöst. Här är det tysken Voss som drar ihop en expedition för att, ja vadå? För att färdas över kontinenten. För att den ligger där antagligen. Köpmannen Mr Bonner står för budgeten:

’I expect you will consider it imprudent, Mr Voss, if I ask whether you have studied the map?’ […] ’The map?’ repeated the German. ’I will first make it.’

Expeditionen är dömd från början och det enda som har någon mening är att fortsätta. Djuren dör, expeditionsmedlemmar dör, tropiska regn och ökenhetta om vartannat … men att vända om vore futilt. Det enda som finns är att fortsätta gå.

Det är en bok som inte går att läsa snabbt. Meningarna är långa, vindlande, stilen är viktoriansk. Och mycket lämnas outsagt. Eller sägs lite senare. Man måste läsa långsamt, och läsa om meningar och stycken. Det är som att se en film av Terrence Malick – den är stillastående, och lång, och ingenting verkar hända, men det är vackert hela tiden. Som när kometen kommer, den som urinvånarna uppfattar som the Great Snake, ”the grandfather of all men, that had come down from the north in anger:”

‘Look, Frank, Harry,’ he called, ’at this unearthly phenomenon. Whatever may happen, it is too beautiful to ignore.’

His voice trembled from the effort of breaking the bonds of language. His woodenness was falling from him, and he was launching out into the fathoms of light.

’Lord, sir, what is it, then?’ asked Harry Robarts.

’It is evidently a comet,’ said Le Mesurier.

Harry was ashamed to ask for further explanation, but bathed in his reverent ignorance. It was beautiful. He was hollow with it.

(Ytterligare en koppling, om än en obskyr sådan: White skrev boken The Tree of Man. Malick gjorde filmen The Tree of Life. Bara en sån sak.)

Penelope Mortimer menar i The Sunday Times att ”Voss is the work of a man for whom Tolstoy is the only fitting rival” men han påminner mer om en Thomas Hardy eller en Henry James. Till ytan. Men så finns hela tiden den dramatiska ironi som underminerar de viktorianska värderingarna på ett sätt som inte hade varit möjligt att göra under det 1840–50-tal då den utspelar sig. Det märks i attityden till kvinnor – ibland uppenbart: ”She was a tall girl, who would be married off quite easily, though for no immediately obvious reason.” Ibland mer försåtligt: ”Those of them with whom she was acquainted did not care for Laura Trevelyan, who was given to reading books.” – och i inställningen till urinvånarna:

Ralph Angus, who was seated beside his bawdy friend, had glanced at the [aboriginal] drawings, and almost at once looked away. The young landowner would have been afraid of what he had seen, if he had not quickly convinced himself that he was superior to it.

Det kan vara detta som orsakat den kritik White fått för beskrivningen av just aboriginerna i boken, att den är fördomsfull. Ironin kanske inte gått fram, men the joke is not on them:

In other circumstances, Voss would have liked to talk to these creatures. Alone, he and the blacks would have communicated with one another by skin and silence […] But in the presence of Brendan Boyle, the German was the victim of his European, or even his human inheritance. So he got down from the shaky step, and advanced on the old black with his rather stiff, habitual gait and said:

’This is for Dugald.’

It was a brass button that he happened to have in his pocket […]

The old man was very still, holding the token with the tips of his fingers, as if dimly aware in himself of an answer to the white man’s mysticism.

Men han underminerar inte bara tidens värderingar, han ironiserar också över stilen i sig i och med att han aldrig avviker från den, ens i direkt anföring. Även en febersjuk convict, uppväxt i Londons slum och skeppad till Australien ett par år tidigare beskriver sitt tillstånd som en annan Mr Darcy:

‘No,’ replied the yellow face, from which a string of milk hung. ‘It is very distressing. Everything fluctuates, and my mind and body will not coincide.’

Poststrukturalistiskt anfäktade litteraturstudenter hade haft en field day om de tagit sig an den här boken.

Voss är bra, men jag kan inte se att White skulle vara en betydelsefull författare, även om Wikipedia av någon anledning menar att han är ”widely regarded as one of the most important English-language novelists of the 20th century.” Really? Det är lite svårare att bedöma Robert McCrums påstående i The Guardian att Voss besitter ”an archetypal power that still dominates the Australian literary landscape.” Thomas Keneally hävdar i en annan Guardianartikel att ”Patrick White was one of those writers who won the Nobel prize for literature because he really deserved it” samtidigt som han påpekar att ”he was not beloved in Australia”. Det blir en Gaius (se programförklaring) och James Baldwin borde fått 1973 års nobelpris i litteratur.

IMG_1463

Bästa meningen: ”It is a dismal fact that, to know one is not as dull as one can sound, does not help in the least.”

Post scriptum

Hur var det Lord Darlington uttryckte sig i Lady Windermere’s Fan: ”We are all in the gutter but some of us are looking at the stars.” White låter den något mindre nobla Frank Le Mesurier anspela på detta i en uppenbar blinkning till Wilde: ”I shall wallow a little in the gutter, I expect, look at the stars from a distance, then turn over.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 10 juni, 2016 by in Australien and tagged , , , , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: