Litteraturpristagarna

och deras böcker

1969 Beckett – A Farewell to Love

Det tog emot för akademien att belöna Samuel Beckett som ansågs för svartsynt för att motsvara testamentets krav på ett författarskap i idealisk riktning (whatever that means), men man kom till slut fram till att det fanns ett ljus i mörkret, att inte enbart optimistiska verk förmår blicka framåt. Becketts svärta är en humanism, inte en nihilism. Dessutom är han ju rolig.

Beckett har alltid varit en favoritdramatiker. Två londonuppsättningar har jag bevistat, Michael Gambon i Atom Egoyans uppsättning av Eh, Joe 2006 och Ian McKellen och Patrick Stewart i Waiting for Godot 2009 och förstås sett otaliga TV-produktioner, men Krapp’s Last Tape har jag av någon anledning aldrig kommit mig för att titta närmare på. Kort, men ändå relativt lång för att vara Beckett, landar den på en 10 boksidor och uppsättningar som sträcker sig från allt mellan en halv till en hel timme. Några stycken ligger på youtube, däribland ur-Krapp, en BBC-version från 1972 med Patrick Macgee som var den som inspirerade Beckett att skriva pjäsen och som spelade den första Krapp 1958 (kort: 33 minuter); Egoyans version med John Hurt inspelad 2001 (lång: 59 minuter) och Harold Pinter som Krapp 2006 (45 minuter).

maxresdefault

What? Crap!

Vad är då kärnan i pjäsen? Innehållsförteckningen till det band Krapp spelade in 30 år tidigare, vid 39 års ålder, slutar med orden ”Farewell to love”. Som en relativt ung man beskriver han ett förhållande som han bestämt sig för att avsluta, i något slags uppfattning att det inte leder någonstans och att han har större mål i sikte. Kärleken skulle vara en black om foten, vara alltför all-consuming och inte lämna tid över till det viktiga arbete, oklart vad, som har tror ska definiera honom. Bandet slutar, helt osentimentalt, med orden ”Perhaps my best years are gone. When there was a chance of happiness. But I wouldn’t want them back. Not with the fire in me now. No, I wouldn’t want them back.” När dessa ord spelas upp ser vi den nu 69-årige Krapp stirra tomt framför sig – ingen eld, ingen framtid, knappt ens ett liv. Och där slutar pjäsen. Och i glipan mellan det som sägs och det som är ligger betydelsen, hur en vanföreställning eller bara en missuppfattning om vad som är viktigt och vilka ens förmågor är kan rendera tillvaron meningslös. Det är i mellanrummet allt händer, i tystnaden, i det som lämnas outsagt, och det är väl typiskt beckettskt. (Jfr den klassiska beskrivningen av Waiting for Godot: Nothing happens. Twice.)

Därför är Macgees version för kort. Han rusar igenom pjäsen och lämnar inte utrymme för innebörden av Krapps livslögn att landa. Hurt tar möjligen för lång tid på sig, början är lite väl seg, men hans förmåga att obehindrat gå från slapstick till hopplöshet och sedan stanna kvar i den tomheten gör hans version så mycket mer drabbande. Problemet med Pinter är att han har ett ansiktsuttryck – bister – och den transformation, eller åtminstone insikt, som borde äga rum går inte fram.

Problemet med Beckett är hans strikta scenanvisningar som först han själv och nu hans familj övervakar som en hök och som inte tillåter några omtolkningar, eller att man förlägger dramat i en annan kontext, eller att kvinnor kan spela Vladimir och Estragon – det ska vara två luffare, de ska vara vita män, det j-a trädet ska stå på scenen, osv, osv. Han riskerar att stelna i en 1900-talskostym – som om Shakespeare endast hade fått spelas i en renässanskontext utan att avvika så mycket som ett kommatecken från den tryckta texten.

Men bortsett från risken för stagnation är Beckett i sin egen rätt en av 1900-talets främsta författare och en värdig pristagare. En Epstein med andra ord (se programförklaring) och det var rätt författare som vann år 1969.

IMG_1452

Bästa meningen: ”Broods, realizes he is recording silence, switches off, broods.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 13 maj, 2016 by in Irland and tagged , , , , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: