Litteraturpristagarna

och deras böcker

1963 Seferis – vad vill karln?

Giorgos Seferis Dikter var ingen rolig historia. Johannes Edfelt och Börje Knös skriver i förordet att Dikten är Greklands arvedel, att den inte ens under turktidens mörka århundraden (!) har lämnat folkets läppar, att Seferis ser hellenismens hela historia som i en vision och vill avtäcka vad som döljer sig bakom ruinerna och minnesmärkena – det är hemligheterna bakom de yttre tingen han vill åt. Det är en självanalyserande naturlyrik (jo tack), representativ för grekisk poesi, genomträngd av ensamhetskänsla och i denna skaldens ensamhet ska det verkliga livet triumfera, genom ett sökande efter den hamn som undflyr honom, denne tyste och skarpsynte iakttagare som när han återvänder till hemlandet vill finna hemligheten bakom den moderna tidens företeelser. Jeezus. Och detta ska manifesteras i strofer som:

Du sökte, ödets ros, att finna var du kunde såra,

du böjde dig som hemligheten redan klar att yppas,

och den befallning, som du värdigades ge, var vacker,

du smålog, och ditt leende var som ett svärd som blottats.

Eller:

Jag sörjer över att jag lät en bred flod strömma mellan mina fingrar

utan att dricka en enda droppe.

Nu sjunker jag in i stenen.

En liten pinje i den röda jorden

är mitt enda sällskap.

Vad jag älskade försvann med husen,

som var nya i somras

men störtade samman i höstvinden.

 

Giorgos_Seferis_1963

Andre byråchef. Fan …

Vilka hemligheter är det som avslöjas? Vad symboliserar ’husen’? Jag skulle behöva hjälp, eller åtminstone en notapparat, för att komma in i de här dikterna, men hjälp gives inte. Istället får vi ett CV som berättar att Seferis, född 1900 i Smyrna, varit förste sekreterare vid generalkonsulatet i London, konsul i Albanien, andre byråchef i utrikesdepartementet, anställd vid ambassaden i Pretoria, chef för pressavdelningen i exilregeringen, förste byråchef, andra ambassadråd i Ankara, första ambassadråd i London, ambassadör i Beirut och i London och är f.n. i disponibilitet. Det betyder väl ungefär att man är mellan jobb, på diplomatspråk.

Det påpekas att ett genomgående tema i hans diktning är alienation och ensamhet, exilen och även hemkomstens exil – ”Vart jag än reser, ger mig Grekland sår.” – och jag förstår att problemet förmodligen ligger hos mig, men sällan råkar jag på dikter som reser en sådan mur, eller där tiden och avståndet rest en sådan mur, mellan mig och texten. Till dels har det väl också med presentationen att göra, ett best of-urval som rycker dikterna ur sitt sammanhang. Seferis samlingar verkar mestadels vara tematiskt anlagda, med omtolkningar av Odysseusmyten eller kretsande kring en karaktär i Iliaden osv, och i detta urval finns förvisso en stor del av Odysseusdikterna. Det ger en viss vägledning – särskilt med titlar som ”Astyanax” eller ”… och hans namn är Orestes”, inte fullt lika mycket med ”Hamnen är gammal …” eller ”Ännu en liten tid …”. Men för att fullt ut kunna uppskatta det här krävs djupare kunskaper i grekisk kultur än jag kan skryta med och det lämnar mig rätt likgiltig. En Nietzsche (se programförklaring) och Anna Achmatova borde ha fått 1963 års nobelpris.

IMG_1370

Bästa meningen ”Vårt land är stängt, överallt berg som dag och natt har den låga himlen till tak.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 25 mars, 2016 by in Grekland and tagged , , , , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: