Litteraturpristagarna

och deras böcker

1962 Steinbeck – vem läser honom idag?

Den omedelbara känslan är att jag har valt fel bok. Det jag läst av Steinbeck tidigare, Vredens druvor, Pärlan, Möss och människor, har varit socialrealistiskt – tom. en släng socialistiskt – men Tortilla Flat är mest burleska skrönor. Vad är egentligen grejen med John Steinbeck? Och varför har han skrivit några böcker som alla känner till (de ovan nämnda plus Öster om Eden) samtidigt som vissa av hans titlar inte någon normalt bildad människa har hört talas om (Cup of Gold, In Dubious Battle, To a God Unknown)? Sedan har vi mellanskiktet som låter bekanta men man kan inte svära på vem det var som skrev dem (Cannery Row, Travels with Charley, Tortilla Flat). Han har alla ingredienser, påpekas i Litteraturens världshistoria, som kännetecknar billig underhållning samtidigt som han är en stor berättare. Att han tunnar ut realismen med övertydlig symbolik och billig filosofi menas här vara något utmärkande för den amerikanska naturalistiska 1900-talsprosan – så är också John Fords filmatisering av Grapes of Wrath bättre än boken då filosofin och symboliken helt frankt är bortrationaliserat.

18306511889_1c9606e8ea_b

For a little while, I wept over the perfidy of women

Som författare till noveller och kortromaner är han kanske mer lyckosam – det finns inte utrymme till att sväva ut, den stramare formen är han betjänt av. Tortilla Flat från 1935 tillhör väl dessa på sätt och vis då varje kapitel, inte helt olikt Gösta Berlings saga, är en episod i sig: de behandlar samma krets av människor och beröringspunkter i handlingen finns, tillika en progression, men de är samtidigt till inte så liten del fristående. Varje kapitel inleds med en ingress:

8 – How Danny’s Friends sought mystic treasure on St Andrew’s Eve. How Pilon found it and later how a pair of serge pants changed ownership twice.

Deras samtalston snuddar ibland vid bibelprosan i sin ordknapphet och arkaiska stil:

For a little while, Danny and Pilon wept over the perfidy of women.

’Thou knowest not what bitches women are,’ Danny said wisely.

’I do know,’ said Pilon.

’Thou knowest not.’

’I do know.’

’Liar.’

There was another fight, but not a very good one.

Inspirationen kommer också från Arthursagan (på svenska heter den ju Riddarna kring Dannys bord) och hela strukturen bygger på densamma, från att Arthur ärver ett kungarike (lite land och två ruckel), samlar riddare kring sig (några fyllon), sökandet och trohetseden till Gralen (the Pirate’s treasure), och slutligen Arthur/Dannys död och begravning.

Karaktärerna är paisanos, Mexican Americans i Monterey i Kalifornien – i boken super de mest hela tiden. Skyr arbete som pesten och stjäl den mat de behöver. Men det är de som är protagonisterna och de framställs i positiv dager, vilket inte hindrade att kritik riktades mot skildringen vilket fick Steinbeck att skriva ett stött förord till en senare utgåva:

They are people whom I know and like, people who merge successfully with their habitat…good people of laughter and kindness, of honest lusts and direct eyes. If I have done them harm by telling a few of their stories I am sorry. It will never happen again.

Man kan inte låta bli att tycka synd om honom.

Romanen, i sin korthet, håller ihop väl. Det hjälper att känna till kopplingarna till Arthurmyten och att läsa den inte med de realistiska glasögonen utan som en skröna. Han är en språkekvilibrist, det finns inte en falsk ton i boken, men den är inte särskilt intressant. Första tanken är att man läser alldeles för lite Steinbeck nu för tiden, sen tänker man att det kanske finns en anledning. Han är en god berättare men han är sannerligen ingen Hemingway eller Faulkner. En Nietzsche (se programförklaring) och Sylvia Plath skulle ha fått 1962 års nobelpris.

IMG_1368

Bästa meningen: ”I like it because it hasn’t any meaning you can see, and still it does seem to mean something, I can’t tell what.”

Post scriptum

Steinbeck fick mycket pisk inte minst av den amerikanska kritiken efter priset, som de ansåg honom vara ovärdig. Han alluderar själv till detta i sitt tacktal där han påpekar att:

In my heart there may be some doubt that I deserve the Nobel award over other men of letters whom I hold in respect and reverence – but there is no question of my pleasure and pride in having it for myself.

Det var också honom Saul Bellow syftade på när han sade att nobelpriset var ’a kiss of death’ – efter 1962 var det i princip slut med Steinbecks karriär och han dog sex år senare.

Post scriptum 2

Han må vara förringad av kritiken och Vredens druvor må kallas uttunnad av symbolik och gottköpsfilosofi, men Woody Guthrie byggde sin ”Ballad of Tom Joad” på boken och tillägnade den ”de som borde se filmen men inte har råd”. Lite drygt 50 år senare gjorde Springsteen ”Ghost of Tom Joad” som blivit minst lika känd i Rage against the machines coverversion.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 18 mars, 2016 by in USA and tagged , , , , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: