Litteraturpristagarna

och deras böcker

1956 Jiménez – åsnor och nunnor

Med tanke på vilka spanjorer som belönats hittills är det inte precis med tillförsikt jag ser fram emot Juan Ramón Jiménez. Och inte blir det bättre när bibliotekarien frågar om det är ”den där barnboken som handlar om hästen?” Jag ser frågande ut. ”Nej, en åsna var det.” Det var det sannerligen. I en produktion som enligt Litteraturens världshistoria består av sextusen dikter, tiotusen aforismer och åtskilliga prosaverk hålls Platero y yo, eller Silver och jag fram som mästerverket, ”egentligen en berättelse för ungdomlig publik om en åsna”. Den är också stämplad som tillhörande barn- och ungdomsavdelningen. Stackars barn.

JRJimenez

Mm, nuns …

Vem är han? Vad vill han? Började som symbolist, genomgick såväl expressionistiska som klassicistiska perioder. Uppfostrad bland jesuiter. Studerade juridik i Sevilla. Blev deprimerad efter faderns död och begav sig till Frankrike där han hade en affär med sin doktors fru (!). Sedan till ett nunnesanatorium i Madrid. Skrev senare en rad erotiska dikter om diverse eskapader med sanatorienunnor (!!). När detta uppdagades blev han utslängd av mother superior (!!!). Skrev då Silver och jag som gavs ut 1914. Gifte sig i USA och flyttade till Peru efter inbördeskrigets start. Deprimerad igen. Blev sedan professor i spanska och spansk litteratur. Fick nobelpriset och två dagar senare dog hans fru.

I Sverige är det här verket utgivet i två delar, Silver och jag och Samtal med Silver, av vilka jag har läst den första. Det räcker gott. I slutet dör åsnan, så det är svårt att förstå behovet av en volym till. Den är till och med filmatiserad, 1968, vilket är ännu mer obegripligt. Är det här hans mästerverk? Han kan ju skriva: det är lyriskt, finstämt, inkännande, men så vansinnigt trist. De rider omkring. De ser några barn. WTF-moment #1 (se Mommsen):

Men när jag bad henne om den, gav hon mig den gärna, med den mjuka frivilliga lydnad som brukar skänkas mannen av den unga flickan på väg att bli kvinna.

De bevistar en festival. De ser några smutsiga zigenare. WTF-moment #2:

… eller någon av dessa smutsiga zigenare som målar sina åsnor, ger dem arsenik och sticker nålar i deras öron för att hålla dem upprätt.

De sover. De äter. Silver dör. Det är ungefär det i drygt 100 sidor. Det är så otroligt tråkigt. Vad ska ”en ungdomlig publik” få ut av det här? ”Ett av världslitteraturens mest intagande djurporträtt” säger Sten Selander i SvD. Eh? ”Dagens fynd … en spansk Nalle Puh för vuxna … något av det mest förtjusande man kan läsa” skriver Birgit Tengroth i Året Runt (bara en sån sak). Det är inte Nalle Puh, och det är inte för vuxna. Det här är inte bra, varför är det ingen som ser det?

Vad ska man sätta för betyg på det här? En Nietzsche kanske (se programförklaring) för att det finns något där, men det verkar inte finnas någon vilja att släppa fram det. Lite erotiska nunnenoveller, lite åsnehistorier för barn. Richard Wright borde ha fått nobelpriset istället. Jiménez, liksom.

IMG_1341

Bästa meningen: ”Och flickan, i sin vita klänning, med ansiktet som förklarat – av glädjen och av sjukdomens feberhetta – red genom stadens gator lik en ängel på väg mot en sydlig himmel.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 5 februari, 2016 by in Spanien and tagged , , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: