Litteraturpristagarna

och deras böcker

1937 Martin du Gard – oansenlig paleografarkivarie

Det börjar bra. Det här är ännu en av dessa författare som belönats för en romansvit (se t.ex. Galsworthy), Les Thibault (eller Släkten Thibault) och för all del, stadsbiblioteket tillhandahåller alla åtta volymer (där del sju av någon anledning består av tre delar), men del ett är utlånad och väntas inte tillbaka förrän om två veckor och så länge kan jag inte vänta. Hans Jean Barois finns också, men bara på franska. du Gard verkar inte ha varit någon framgång i de anglosaxiska länderna – Project Gutenberg erbjuder ingen engelskspråkig upplaga, inte iBooks heller, inte nätbokhandlarna heller, inte biblioteken eller antikvariaten heller, inte amazon uk heller – på amerikanska amazon finns ett par, men jag lägger romanerna åt sidan och går till UB:s musik och dramatikbibliotek som tillhandahåller Gubben Leleus testamente, en radioteaterversion av en komedi från 1920.

Den kategoriseras på M, av någon anledning – om han heter du Gard, Roger Martin; Gard, Roger Martin du; eller Martin du Gard, Roger verkar bero på var man tittar. M-hyllan ligger emellertid på golvnivå och häftet är ca en halv mm tjockt, och någon inbördes bokstavsordning bland M-författarna saknas, så det tar sin lilla tid att på knä, med värkande rygg, leta upp boken. Sedan vill maskinen inte registrera lånet. Sedan, på väg ut från Artisten, håller jag på att bli inlåst i svängdörren som får för sig att stanna med mig i sig fem minuter innan stängningsdags. Allt löser sig till slut, och kanske är det en passande förberedelse för att komma i rätt sinnesstämning för läsning av just denna text.

Roger_Martin_du_Gard_1937

Nja

Det är ett allmogedrama, men inte av vanlig sort. Många, av svenska författare kan väl nämnas Moberg och Dagerman, har skrivit liknande, och vissa av dem anpassade för radio, men den ofta välvilliga, sympatiska, ibland dessvärre sentimentala, inställningen till bönderna och lantlivet saknas här. Några sympatiska karaktärer finns inte. Gubben Alexander ska dö, och gör det också, men bryr sig inte om att skriva något testamente. Fd pigan, sedermera älskarinnan, Torine har blivit lovad rubbet, men man förstår att det var för att han skulle slippa betala henne någon lön efter att hustrun dött. De lever, ogifta, som man och hustru, och pengar är väl inget att bry sig om makar emellan – du får ju ändå allt när jag går bort. Åldersskillnaden är väl en 35 år. Hon övertalar grannen Leleus, Alexanders halvbror, att spela gubbens roll när advokaten kommer över för att äntligen få till det där testamentet – i gengäld lovar hon betala av Leleus skulder som inte är oansenliga. Kommer Leleus gå med på att ta del i bedrägeriet?

Det är ett slags iscensättning av den omöjliga tillvaro Kant beskriver när lögnen gjorts till allmän lag. Alla ljuger hela tiden om det krävs för egen vinnings skull, och alla är medvetna om att alla andra ljuger. Det finns ingen egentlig illvilja inblandad, och om man blir upprörd så är det inte av moraliska skäl – moralen förekommer överhuvud inte – utan för att man blivit blåst på det man trodde redan var i säker ficka.

I Olle Holmbergs förord nämns att ett resonemang mot slutet fått strykas av tekniska skäl – det hade inte gjort sig bra i radio – och slutet är ganska rumphugget: Torines accepterande av sitt öde kommer lite väl plötsligt. Trots detta är det inte dåligt. Inte så vansinnigt intressant heller, men det är konsekvent genomfört och det finns en tanke bakom. Det får ändå bli en Gaius (se programförklaring) men Michail Bulgakov borde förstås ha fått nobelpriset istället.

IMG_1152

Bästa meningen: ”Nej minsann, dom där söta-Jesus-prästerna, dom tilltalar mig inte.”

Post scriptum

Den svenska litteraturen behandlar enbart romanserien. Wikipedia är kortfattad och nämner inte mycket mer än att han kom från en familj av fondkommissionärer, att han läste Krig och fred som sjuttonåring och utbildade sig till paleografarkivarie. Alltför få paleografarkivarier vinner nobelpris nu för tiden. Han arbetade också som historiker, noggrann vad gäller detaljerna. Nobelprize.org låter berätta att han var vid fronten under första världskriget. Allt övrigt handlar om att han skrev Les Thibault och var kompis med Gide. Det var väl ungefär det hela.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 25 september, 2015 by in Frankrike and tagged , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: