Litteraturpristagarna

och deras böcker

1932 Galsworthy – People just do nothing

John Galsworthy föddes in i en burgen upper middle class family – det är i princip sin egen familj han skildrar i Forsytesagan – och det som räddade honom från affärerna till kulturen var en sjöresa i början på 1890-talet där han träffade förste styrman, Joseph Conrad, som väckte hans intresse för litteraturen. Galsworthy’s one claim to fame (bortsett från nobelpriset) är just Forsytesagan, den fick han pris för och det är det enda han är ihågkommen för. Efter tio år av pseudonymt utgivna och av kritiken sågade romaner, och en i sitt eget namn utgiven The Island Pharisees som heller inte var något att skriva hem om, dog fadern och han kunde börja gräva där han stod och skriva om sin egen familj. Omedelbar succé även om Virginia Woolf kallade honom ”a stuffed shirt”.

Alla dramer han skrev är det väl ingen som bryr sig om idag och han verkar ha varit av uppfattningen att nu när jag har hittat ett vinnande koncept så ska jag f-n casha in. Första delen, The Man of Property publicerades 1906 och det dröjde visserligen ända till 1920 (och några till romaner i mellanåren) innan andra delen kom, men sen … tre trilogier (inklusive kortare ”interludes” mellan böckerna) fram till 1933, samma år han dog. De första tre är den så att säga ”officiella” Forsytesagan och hela rasket etiketteras vanligen ”The Forsyte Chronicles”. Utöver detta skrev han 1930 On Forsyte ’Change som en prequel till den första delen because: “It is hard to part suddenly and finally from those with whom one has lived so long”. (Jfr med Rowling som inte kan släppa Harry Potter. Det finns alltid en till pjäs att skriva, ett till filmmanus att slänga ihop.) Räcker det här? Inte? Då skrev Suleika Dawson en sequel 1994 som behandlar dottern Fleur, Lady Monts vidare öden. Fortfarande inte nöjd? Varför inte kolla in BBC’s 26 avsnitt långa TV-version från 1967-68? Eller ”mini-serien” i tio delar från 2002-03? Hur mycket Forsyte can a man take? Jag kan ta ungefär en roman, The Man of Property, den första delen.

746px-John_Galsworthy_2

The stuffed shirt

Den, och de övriga med för den delen, står framme i stadsbibliotekets engelska hylla, i en pocketutgåva från 2007 med omslag som mer påminner om harlekinromaner och med en sales pitch som kategoriserar alla nio under ”Forsytesagan” och med uppmaningen ”Make sure you read all the books in this gripping family saga”. Byt gärna ut ”read” mot ”buy”, kongenialt med tanke på att de behandlar en up and coming övre medelklassfamilj som värderar affärer över allt annat och det som inte går att köpa och sälja är inte värt att bry sig om. Alla omslag i serien har taglinen ”Drama, passion, scandal …” Saucy.

Det här handlar om ”the carriage-class”, den affärssinnade övre medelklassen i London som förtjänar sitt uppehälle på att bygga och sälja hus, handla i te och andra kolonialvaror, köpa och sälja konst, m.m. Den äldre generationen, tio syskon födda 1799–1821, är fortfarande i livet när historien tar sin början 1886. Deras far var en simpel byggare som man helst inte talar om, farfadern en bonde från Dorset (the shame …). Egendom, property, är deras livsblod och allt, egentligen, kan ju klassas som property:

[W]hen a Forsyte died – but no Forsyte had as yet died; they did not die; death being contrary to their principles, they took precautions against it, the instinctive precautions of highly vitalised persons who resent encroachments on their property.

Känslor är satta på undantag och kulturell bildning kan för all del få förekomma som fernissa, men att ägna sig åt sådant på heltid är något ytterst suspekt. Den ingifte Bosinney, ”The Buccaneer”, väcker misstanke enbart genom att vara arkitekt. Är det inte lite väl konstnärligt? Naturligtvis kommer känslor in och ställer till det. Hur handskas man med sådant? Appearance är allt, och en Forsyte vet hur man för sig:

In the Park, the motley hour of mid-afternoon, when foreigners and other pathetic folk drive, thinking themselves to be in fashion, had passed; the right, the proper, hour had come, was nearly gone, before Soames and Irene seated themselves under the Achilles statue.

Ett antal nobelromaner har behandlat den här samhällsklassen runt förra sekelskiftet: främst Reymont och Mann, men Galsworthy når inte upp till deras nivåer. Den börjar trögt, det tar en evig tid innan den får fart, men sista tredjedelen gör hela boken och rättfärdigar den långa upptakten. Det ska vara en satir, men i så fall en känslig sådan – det är ändå hans egen familj han skriver om. Karaktärerna är inte ensidiga, pappfigurer, som de riskerar bli hos en Lewis. Det är bra, eller det blir bra, men det är inte nobelprisbra. En Gaius (se programförklaring) tack vare uppryckningen mot slutet men Stefan Zweig borde ha belönats 1932.

IMG_1129

Bästa meningen: “How could he fall, when his soul abhorred circumstances which render a fall possible – a man cannot fall off the floor!”

Post scriptum

Baedeker dyker för fjärde gången i nobelprissammanhang: ”And when the wonderful view (mentioned in Baedeker – ’fatiguing but repaying’) was disclosed to him after the effort of the climb, he had doubtless felt the existence of some great, dignified principle crowning the chaotic strings, the petty precipices, and ironic little dark chasm of life.”

Post scriptum igen

Efter ett par stumfilmer gjorde MGM en technicolorversion 1949 (”In Vibrant Color”, no less), That Forsyte Woman med Errol Flynn, Janet Leigh och Greer Garson: ”A great novel made greater by these stars!” Yeah. ”When these people meet their emotions are explosive …” – ”And a great drama is born!” Ok.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 21 augusti, 2015 by in Storbritannien and tagged , , , , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: