Litteraturpristagarna

och deras böcker

1930 Lewis – satirist, javisst

Sinclair Lewis peakade på 20-talet. Hans 10-talsproduktion väckte inget uppseende och redan på 30-talet föll han ur modet. Babbitt, romanen han fick nobelpriset för och som ses som hans förnämsta, kom 1922, föregången av Main Street 1920. Arrowsmith gav honom Pulitzerpriset 1925 vilket han vägrade ta emot då han ansåg att hans ideal inte överensstämde men den konformitet juryn uppvisade. Elmer Gantry kom 1927 och blev en inte helt tokig film med Burt Lancaster 1960. Så Dodsworth 1929 och nobelpriset 1930 som första amerikan, vilket han gärna tog emot. Första filmatiseringen av ett Lewisverk dök upp redan 1916. Babbitt filmades både 1924 och 1934, och Imdb listar otaliga filmatiseringar fram till 1960 då det börjar tunnas ut: från 1970 är det helt dött förutom en TV-serie av Arrowsmith 1997. Han åtnjöt ett par decennier av popularitet men är idag både bortglömd och irrelevant.

437px-Lewis-Sinclair-LOC

“He had never ridden in a motor car, never seen a bath-tub, never read any book save the Bible, McGuffey’s readers, and religious tracts; and he believed that the earth Is flat, that the English are the Lost Ten Tribes of Israel, and that the United states is a democracy.”

Babbitt må vara hans bästa verk, men det betyder inte att det är särskilt bra. Den första moderna jämförelsen that springs to mind är Douglas Couplands Microserfs eller JPod: habila romaner som fångar tidsandan men det verkar otänkbart att någon skulle läsa dem om en 70–80 år. Här har vi den konforme fastighetsmäklaren i en mellanstor amerikansk stad: republikan, presbyterian, oförmögen till en enda självständig tanke – namnet har också letat sig in i ordlistorna för att beskriva ”a materialistic, complacent, and conformist businessman”. Han excellerar i skenhelighet:

”A good labor union is of value because it keeps out radical unions, which would destroy property. No one ought to be forced to belong to a union, however. All labor agitators who try to force men to join a union should be hanged. In fact, just between ourselves, there oughtn’t to be any unions allowed at all; and as it’s the best way of fighting the unions, every business man ought to belong to an employers’-association and to the Chamber of Commerce. In union there is strength. So any selfish hog who doesn’t join the Chamber of commerce ought to be forced to.”

Han förespråkar de rätta republikanska värderingarna utan att för den delen anse att han själv bör leva upp till dem:

”But Babbitt was virtuous. He advocated, though he did not practise, the prohibition of alcohol; he praised, though he did not obey, the law against motor-speeding; he paid his debts; he contributed to the church, the Red Cross, and the Y. M. C. A.; he followed the custom of his clan and cheated only as it was sanctified by precedent …”

Världen han lever i är affärsmannens värld. Allt är business och den bästa reklam en predikare och själafångare kan få är att han ger valuta för pengarna:

”Rev. Mr. Monday, the Prophet with a Punch, has shown that he is the world’s greatest salesman of salvation, and that by efficient organization the overhead of spiritual regeneration may be kept down to an unprecedented rock-bottom basis. He has converted over two hundred thousand lost and priceless souls at an average cost of less than ten dollars a head.”

Det som lyfter Babbitt något över Couplands nivå är att den inte stannar vid att beskriva ett tillstånd. Halvvägs in i romanen drabbas han, George F. Babbitt, av en medelålderskris och blir, om än för en kort period, en liberal (hemska tanke) vilket äventyrar hela hans ställning. Han börjar drömma om det fria livet:

”Lord, how I’d like to do it! Moccasins – six-gun – frontier town – gamblers – sleep under the stars – be a regular man, with he-men like Joe Paradise – gosh!”

Med frun lämpligt bortrest kan han söka nya kretsar, unga män att imponera på och bli imponerad av och lockande flappers att charma och charmas av; förbudstidsspriten flödar och jazzmusiken går varm på vevgrammofonerna. Han uppvisar också en fallenhet för excesser och löper en inte så liten risk att bli alkoholist. Vaknar bakfull och sönderrökt varje morgon fylld av självhat fast besluten att styra upp sitt liv, men veknar framåt lunch och innan arbetsdagens slut är kvällens planer redan spikade. Utan hustruns och de konservativa kretsarnas koppel har han inget som håller honom i styr. Hustrun kommer dock tillbaka, han faller till slut tillbaka in i ledet, men med en gnagande känsla av att hans enda chans att bli en rebell är förbi och detta är nu hans liv. Ett hopp finns dock hos sonen som visar en uppfriskande förmåga att inte anpassa sig, och det är där romanen slutar, med faderligt råd att gå sin egen väg utan att bry sig om vad familjen, eller för den delen staden, säger.

Som tidsdokument är den inte dum, och lingvistiskt ovärderlig som exempel talspråket och slanguttrycken hos just denna samhällsklass när 20-talet precis inletts och demokraten Wilson ersätts av republikanen Harding; första världskriget är mer eller mindre bortglömt och den ljusnande framtid är sannerligen vår. Men den är så uppenbart en satir som alla rättänkande måste ta till sig, den predikar för de redan omvända utan egentligt bett, och utan något bestående värde. Det blir inte mer än en Nietzsche (se programförklaring) och Ford Madox Ford borde naturligtvis ha vunnit istället.

IMG_0488

Bästa meningen: ”In other countries, art and literature are left to a lot of shabby bums living in attics and feeding on booze and spaghetti, but in America the successful writer or picture-painter is indistinguishable from any other decent business man.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 7 augusti, 2015 by in USA and tagged , , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: