Litteraturpristagarna

och deras böcker

1926 Deledda – Mostly Pointless

Grazia Deledda, född och uppvuxen på Sardinien. Skrev, vilket inte var populärt. Publicerade en novell som tonåring, vilket var ännu mindre populärt. Författarskapets teman var det lantliga, hembygdskulturen, vilket däremot var populärt – hos Mussolini åtminstone. Gifte sig och flyttade till Rom. Verkar inte ha vare sig uppskattat eller tagit avstånd från fascismen, mer förefallit ointresserad. Förärades ett porträtt av just Mussolini efter nobelpriset (vars motivering bl.a. innehöll grundpelarna hög idealitet och plastisk åskådlighet). Dog i bröstcancer 1936. Det jag har läst är Noveller, samlingen utgiven på Världslitteraturens förlag 1931, och det bästa man kan säga om den är att den är kort.

”Eftertanke” är en helt poänglös novell om en ung man som är bitter. Han vill döda sin far som övergav honom innan han föddes. Nej, han vill ha hans pengar. Nej han vill inte ha hans pengar. Jo det vill han förresten. Och han vill döda faderns gamla hushållerska för att hon tittade snett på honom en gång och för att han har läst Brott och straff. Fast han vågar inte döda henne. Jo det vågar han. Nej det vågar han inte. Han ska döda en främling istället, det är ädlare. Fast det vågar han inte. Jo det vågar han. Nej. Fadern bestämmer sig för att skänka honom hela hans förmögenhet. Han vill inte ha pengarna. Jo det vill han. Så han möter fadern hemma hos sin gamla skollärare och vill inte ha några pengar. Jo det vill han. Nej han hatar fadern. Nej det gör han inte. Han behöver pengar. Han måste bara besöka fadern i dennes hus så är arvet hans. Så han besöker inte fadern. Fast han behöver pengarna. Han vill ha pengarna. Han hatar inte fadern längre. Fast han besöker inte fadern. Så ligger fadern för döden. Så besöker han fadern. Och bestämmer sig för att döda hushållerskan. Men bestämmer sig för att inte döda hushållerskan. Så får han tag i en dolk och är på väg att döda hushållerskan. Så dödar han inte hushållerskan. Istället springer han ut och kastar bort dolken och känner att nu är jag botad från en fruktansvärd sjukdom (som heter obeslutsamhet, antar man). Detta skräp tänjs ut över mer än 80 sidor, därtill hopplöst uselt översatt av (wait for it) fil. mag. Ragnar Malmberg. Det är som bekant aldrig en bra idé att låta en fil. mag. översätta ett litterärt verk. Några guldkorn, grammatiskt oantastliga men hopplöst otympliga, stundtals obegripliga:

Grazia_Deledda_-_Ritratto

Plastisk åskådan

”– Du talade ju inte heller, och likväl kan du säga mycket bland oss.”

”Trots sin djärvhet såg Andreana i början intet, och sedan hon hälsat, teg hon förvirrad och upprörd.”

”Nofre, som skulle vilja säga, att hans husbondes son var underlig, var rädd för att motsäga honom och svarade därför knappt ja eller nej på de frågor, som Andrea ställde till honom.”

”Men varför gör den här boken ett sådant intryck på mig? Gör den så starkt intryck på alla något så när intelligenta läsare? Eller befinner jag mig i ett särskilt kanske abnormt tillstånd? Det tyckte han icke. Han kom snarare att tänka på Dostojevskis mäktiga konstnärskap.”

I ”’Köld” får vi i början veta att en tjänsteflickas bror vill slå ihjäl den rike bondslyngeln som tagit hans syster. Slyngeln rider iväg i snön, oklart varför, och måste övernatta i en banvaktsstuga. Där är redan en annan vägfarande som, förstår man omedelbart, eller i alla fall när han frågar efter bondens namn, är just denna flickas bror. Efter att de berättat historier för varandra – till exempel beskriver den unge bonden hur han tagit flickan mer eller mindre med våld – blir han överfallen av den andre: handgemäng uppstår. Sen kommer slutklämmen, novellens sista mening: ”Angriparen var den unga tjänsteflickans broder.” Tack för informationen.

Men det blir värre. ”För barnets skull” handlar om en ung kvinna som får ett anbud av en äldre dam: adoptera bort din dotter till mig så ska jag se till att hon får ett rikt och lyckligt liv. För att vi riktigt ska förstå hur mycket modern älskar sitt barn knäpper hon händerna och utbryter ”Ack, min Gud, min Gud!” och liknande, varje gång ungen kommer på tal. Hon inser ändå att tanten har rätt och berättar vad som hänt för sin man som först idiotförklarar henne men omedelbart ändrar sig och säger att jo, det är klart vi måste adoptera bort henne. ”Han skrattade. Även den unga modern skrattade, men deras skratt var som hånskratt från skelett.” What? Men never fear – det var bara en dröm! Modern vaknar och pustar ut: ”Hur härligt är det inte att vakna efter en hemsk dröm!” Seriously?

”Påsk” och ”Döden skämtar” är inte ens parodiskt dåliga, de är bara dåliga. Hela samlingen är upprörande usel. Endast Kiplings Rikki-Tikki-Tavi håller samma låga nivå. Man pratar om Pearl Buck som ett synnerligen ogenomtänkt val men vad är då Grazia Deledda? Och vems fel är det? Ingen mindre än Carl Bildts. Alltså akademiledamoten, farfars far till den nu levande, som nominerade Deledda åtta gånger från 1914 och framåt. Tack så j-a mycket. Detta är en Ahnlund utan minsta tvivel (se programförklaring) och Italo Svevo borde ha vunnit.

IMG_1061

Bästa meningen: ”Han hade kunnat bli en god bonde, och i stället ha vi gjort honom till en usel och improduktiv tänkare, kanske en anarkist!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 9 juli, 2015 by in Italien and tagged , , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: