Litteraturpristagarna

och deras böcker

1920 Hamsun – en svältkonstnär

Äntligen en värdig pristagare! Och då har jag ändå läst genombrottsromanen Svält (eller Sult, då jag läste den på norska) och inte den han fick nobelpriset för. Men Markens gröda … nja. Det känns lite för mycket Blut und Boden.

Hans senare biografi är väl allmänt känd, till den grad att Litteraturens världshistoria bekvämt nog inte uppehåller sig vid vad som hände efter nobelpriset 1920. Tillvaron som svältande författare i Kristiania är tydligen självupplevd, interfolierad med kortare resor till USA där han bl.a. försörjde sig som spårvagnskonduktör i Chicago då skrivandet inte gav några vidare inkomster.

Paul Auster och Regina Hamsun diskuterar romanen och filmen från 1966 i ett samtal som ligger på youtube. De är lyriska över bägge, och inte minst Per Oscarsson i huvudrollen, men vad filmen inte förmedlar särskilt tydligt är den nedbrytning av både kropp och psyke som svälten medför. Kinderna sjunker in, håret börjar falla av, och när han väl får något att äta är det omöjligt att behålla maten. Och förnedringen i att inte ha någonstans att bo, i att bli väckt av en polis när man råkat somna på en parkbänk, att bli avvisad av panthandlaren som inte vill ha ens gamla täcke eller avryckta kavajknappar. Men också hallucinationerna, berusningen i att inte ha ätit på några dagar. Det är en rent fysisk upplevelse att läsa boken.

no-nb_sml_ 078

Tack, jag har redan ätit

Vad som blir tydligt efter ett tag, och som även Auster/Hamsun påpekar, är att svälten till dels är självpåtagen. Han kommer i besittning av likvida medel ibland – säljer sin väst, publicerar en artikel, får en allmosa eller för mycket växel tillbaka i en handelsbod – men så gott som varje gång ger han bort dem. Stundtals blir han erbjuden pengar – ett förskott på en artikel, en gåva från en vän – men tackar (av stolthet?) nej. De tillfällen, ett par veckor här och där, då han har pengar och kan bo och äta mer eller mindre normalt – sådana perioder förekommer också – beskrivs inte i romanen. De nämns i förbigående men förefaller ointressanta för berättarjaget självt. Det är bara perioderna av svält som avhandlas och svälten framstår som något ädelt, något nödvändigt för den skapande konstnären. Och hela tiden finns i hans medvetande utvägen att ta hyra på en båt. Han är inte förlorad men han tar sig själv till gränsen för vad han klarar av. Det är först när självömkan övergår i insikt om vilken patetisk figur han är som han slutligen kliver på båten och lämnar staden, ”denne forunderlige byen som ingen forlater før han har fått merker av den”.

Hamsun får en Epstein (se Programförklaring) och ingen annan borde ha fått priset istället (även om man gärna kunde nämnt Svält i motiveringen). Åtskilliga författare har vittnat om sin litterära skuld till honom, inte minst Hemingway, Mann och Kafka. Sult är 10-talsmodernism 1890.

IMG_1033

Bästa meningen: ”Jeg gik og graat hele Gaten nedover, følte mere og mere Medynk med mig selv og gjentok Gang paa Gang et Par Ord, et Utrop som atter drev Taarerne frem naar de vilde stanse: Herregud jeg har det saa ondt! Herregud, jeg har det saa ondt!”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 29 maj, 2015 by in Norge and tagged , , , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: