Litteraturpristagarna

och deras böcker

1917 Gjellerup & Pontoppidan – Minnas val och Emanuels Jesuskomplex (del 2: Pontoppidan)

Jag hittar ”Det förlofvade landet” på svenska, i bemyndigad öfversättning af E. E. (!) från 1907. Inte i Gbg förstås, utan ännu ett fjärrlån från Umeå depåbibliotek, stället dit gamla romaner går för att dö. Och när den dyker upp är den i tre delar, 550 sidor. Det var inte vad jag hade räknat med. ”Den är i tre delar” påpekar bibliotekarien när vi tittar på åbäket där det ligger på utlåningsdisken. ”Ja, det är den …”. Jag kan inte annat än hålla med.

Men ändå. Avverkar man alla nobelpristagare får man skyffla en hel del skit, men rätt vad det är hittar man ett guldkorn. Och vilket guldkorn är inte Det förlofvade landet.

Pontoppidan netsted

The 90’s – ett försvarstal

Pontoppidansällskapet har lagt upp en fantastiskt innehållsrik och fantastiskt ful portal om författaren – det är en estetik som vägrar lämna 90-talet. Och det är på danska man får hitta informationen. I övrigt är det skralt. Född 1857. Fadern präst – vars syndabetonade kristendom sonen tog avstånd från – men själv började han på polyteknisk skola. Tog emellertid ingen examen utan slog sig på författarskapet. Debuterade 1881, gifte sig två gånger, nobelpris 1917 ”som han delte med den nu ukendte Karl Gjellerup”. Realist. Anhängare av Brandes, försöker realisera ”det moderna genombrottet”. Mycket fokus på böndernas situation, problemdebatt om denna.

Några samtida recensioner bifogas den sista volymen, de flesta översvallande. Sjællandsposten förutspår att verket ”i alla tider kommer att ha varaktigt värde”. Well. Loll. F. Folketidende uppmanar alla som inte har tid eller råd att läsa all världens författare, och som vill ha författare ”som de inte kunna expediera i en blink” att köpa boken, och sockenbiblioteken borde allvarligt överväga om de inte har råd att skaffa verket. ”I vår tid, då landtbefolkningen läser så mycket tidningar och genom oppositionsbladen ha lärt sig sätta värde på en satirisk framställning, behöfver den vuxna ungdomen kraftigare kost med skarpare sås”. Eh? Aarhus Amts Folkeblad håller första delen främst, medan den sista är ”den lösligaste”.

Henrik_Pontoppidan_1890

Det moderna genombrottet realiseras nu

Henry Peter Matthis i Folklig kultur 1940 hyllar den, och det med rätta, efter att ha konstaterat att den, och författaren, redan då var mer eller mindre bortglömd i Sverige. Den handlar om Emanuel, ung nyutexad präst, som kommer till Vejlby socken och tar anställning vid sidan av pastorn. De tre volymerna beskriver hans uppgång och fall från ung idealistisk predikant i del 1, via respekterad men alltmer marginaliserad selot i del 2 (”…han hade vändt sina böcker ryggen, sedan han lärt sig förstå, att man af fåglarne under himmelen, ja till och med af kreaturen i ladugården kunde inhämta mera lifsvisdom än af all världens spränglärda böcker.”) till utstött, mer eller mindre sinnessjuk religiös fanatiker i del 3. Trilogin sträcker sig endast över en 7 år och det är svårt att få ihop tredje delens gammaltestamentlige E med en 28-åring, och utvecklingen verkar ha gått för snabbt. Bortsett från detta, emellertid, är den remarkabel, och ett stycke samtidshistoria (1870–80-tal) där Grundtvigs folkhögskoleideal lever starkt hos bönderna och ungdomarna och motarbetas lika fanatiskt av prästerskapet och borgarna.

Pontoppidan är tydligen fortfarande ett houshold name i Danmark medan Gjellerup skattat åt förgängligheten. Och han är bra. Det förlovade landet borde nyöversättas och ges ut i pocket. Den är mer angelägen än Gjellerups Minna, den griper över större samhällsförändringar som återspeglas i byarna och karaktärerna. Det man kan vända sig mot är just att Emanuel Hansteds förvandling och själsliga sammanbrott inte ges någon ordentlig förklaring. Men är den värd sitt pris? Svensken Martin Kochs Guds vackra värld håller kanske en lika hög nivå, men ingen kommer väl på tanken att ge honom ett nobelpris. Så tyvärr, det blir inte mer än en Gaius (se Programförklaring). Katherine Mansfield, som sagt, får 1917 års pris.

IMG_1024

Bästa meningen: ”Han såg deras barn springa och leka på stranden som en skara glada fåglar … inga bleksiktiga kulturmissfoster i sammetsblusar och med lillgamla drag, utan en sund och härdad afkomma med hälsans rosor på kinderna och böljeblåa ögon!”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 8 maj, 2015 by in Danmark and tagged , , , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: