Litteraturpristagarna

och deras böcker

1915 Rolland – iögonenfallande förtjänster och brister

Romain Rolland. Ännu en författare som prisas för sin ”lofty idealism” (se Prudhomme). Pacifist, första världskrigsmotståndare och Gandhibeundrare; vän med Stefan Zweig och Hermann Hesse och kollega till Henri Bergson; brevväxlade med såväl Tolstoj som Freud; mötte både Gorkij och Stalin i Moskva. Well connected. Rollands mest prisade verk verkar vara Jean-Christophe, en s.k. roman fleuve i tio delar. Läsa den? I don’t think so. Jag hittar istället Danton på biblioteket, ett idédrama; intelligent och välskrivet och fortfarande läsvärt trots en översättning från 1917 (hundra år gamla översättningar är sällan läsvärda).

”Två ting är iögonenfallande hos Romain Rolland” menar Staffan Bergsten i Litteraturens världshistoria: ”hans moraliska förtjänster och hans konstnärliga brister.” Dramat Danton beskrivs som ett med ringa framgång försök att förverkliga hans dramatiska idéer. Dessa idéer skulle vara ett motstånd mot konstnärlig exklusivitet och istället en ”kraftfull dramatik grundad på solidaritet med folket.” Exakt på vilket sätt Danton brustit beträffande ovanstående framgår emellertid inte, men Rolland ska ha känt ett behov av att se konstnärlig och moralisk storhet följas åt och ha svårt att acceptera att mindre trevliga personer (läs Beethoven) skapat stor konst. Detta ger, menar Bergsten som ändå skänker honom fem sidor, mycket av hans diktning en retorisk hålighet.

Romain_Rolland-1914

Vulkaniska passioner flamma i mitt bröst

Så till verket, till Danton. Huvudperson är väl egentligen Camille Desmoulins, alltmer skeptisk till Robespierres skräckvälde och förtrogen med just Danton. Robespierre figurerar förstås, men är mer nyanserad än vad man kunde vänta. En minor character men stormens lugna öga. Han får utgöra medelvägen mellan Dantons uppblåsta självgodhet:

”Mina kära barn, Danton är inte funtad efter andra människors mått. Vulkaniska passioner flamma i mitt bröst, men de göra mig inte till annat än vad jag själv vill.”

(eller den här):

”Friheten konspirerar mot friheten! Danton konspirerar mot Danton! – Edra skurkar!… Se mig i synen. Friheten, den är här!”

(Han tar sitt huvud mellan sina händer.)

”Den är i dessa drag, knådade av dess hårda knogar, den är i dessa ögon, flammande av dess vulkaniska eld, den är i denna röst, vars rytanden komma tyrannernas palats att skaka i sina grundvalar. Tag mitt huvud och spika fast det på republikens sköld, och det skall ännu som Medusa komma frihetens fiender att falla ner döda av skräck!”

(Applåder.)

och Saint-Justs, på sitt sätt självgoda martyrlika, självuppoffrande:

”Sublima uppgift! Härliga spänning!… Däruppe vid förposterna i snö och mörker, på den flamska slättens dystra vidder under det isande himlavalvet, känner jag en glädjerysning genomila mig och hjärtat bulta våldsamt i mitt bröst. Ensamma och övergivna mitt i världsmörkret, omgivna av fiender, stående på gravens brädd, äro vi dock här i Europa förnuftets och det levande ljusets skyddsvakt. Vid varje avgörande sätta vi världens öde på spel. Vi skapa människan på nytt.”

Danton och hans kotteri är dömda att förlora. Även Robespierre går på sitt sätt under genom att han måste kompromissa med sina ideal, eller snarare inte förmår vara så idealistisk som han känner att han borde, och måste släppa lös en Saint-Just. Det kulminerar i en rättegång där utgången är given och Danton et al döms till döden. Om det ligger något i påståendet om Rollands beundran för Stalin så är hursomhelst beskrivningen av revolutionärerna och antipatin mot skenrättegången tydliga nog. Sista repliken är talande: ”Idéerna behöva inte människorna. Folken dö, för att Gud skall leva!” Det är ändå 1901, långt innan Rolland blivit desillusionerad i Sovjet, men sympatierna ligger ändå hos de mer måttfulla kontrarevolutionärerna och den ideologiskt övertygade Saint-Just tillerkänns få, om några, försonande drag.

Det är inte så dåligt som Bergsten menar. Den retoriska håligheten ligger snarare hos Danton och Saint-Just än hos Rolland själv, och Robespierres omöjliga navigering dem emellan är dramats kärna. Ett minus dock för kvinnoskildringarna som är infama i den mån de existerar. Sample dialogue: ”Den som inte tänker som jag, får inte smaka min chokolad.” Det blir en Gaius (se Programförklaring) men icke desto mindre borde Sigmund Freud ha fått priset.

IMG_0999

Bästa meningen: ”Opinionen är en fal slinka, äran en struntsak och eftervärlden en kloakgrop.”

Post scriptum

Dramat inleds med karaktärsbeskrivningar som är parodiskt detaljerade och lämnar föga till övers för skådespelaren att själv utforma rollen. Ett typexempel:

CAMILE DESMOULINS, 34 år. Bruna, något vindande ögon, långt svart hår. Ett gulblekt oregelbundet ansikte med utstående tinningar. Uttrycket rörligt, nyckfullt, tjusande och obestämt, gående igenom hela skalan av sinnesrörelser, från intagande behag till grimaser. Mycket kvinnlig, ömsom gråtande och ömsom skrattande, ibland båda delarna på en gång. Onödigt att försöka återge hans stammande. Men i hans ord, åtbörder och miner är det alltid något osäkert och motsägande.

Post scriptum no 2

Vi får också en första glimt av en blivande ständig sekreterare:

”O, Lucile, låt oss fly, låt oss rädda oss undan denna mördande kamp, som tillfogar andra och kanske slutligen en själv så mycket ont. Om också vi, om också du, om vår lille Horace! … Ack! Varför kan jag inte åter bli okänd av alla! Var finns den underjordiska fristad, som kan dölja mig för allas blickar med min hustru, mitt barn och mina böcker?”

Eller denna:

”Ni skola inte slita mig härifrån, edra odjur! Fega uslingar! mördare!… Ack, Lucile! Horace! mina älskade! mina älskade!”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 17 april, 2015 by in Frankrike and tagged , , , , , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: