Litteraturpristagarna

och deras böcker

1908 Eucken – The Philosophy of Mind Travel

Den första nobelfilosofen. Den första av tre (eller tre och en halv om man ska räkna med Sartre. Vilket man inte ska.) Inga filosofer har varit på tal sedan Russell 1950, vilket kan bero på att ingen filosof har lyckats skriva texter man kan ha något slags litterär behållning av sedan Russell 1950. Med 100+ högskolepoäng i filosofi har jag aldrig kommit i kontakt med Eucken, vilket väl beror på att han är helt avpolletterad idag. Återigen, Akademien förnekar sig inte. Av alla filosofigiganter runt förra sekelskiftet – Rudolf Eucken? En spiritualist, ökänd för sin slängiga och inte särskilt stringenta stil, alltför slarvig och oprecis i sin terminologi. Men han var populär när det begav sig. Svenska översättningar är inte goda att få tag på, men några av hans verk ligger i engelsk översättning på nätet. Då inget verkar mer centralt än något annat väljer jag det kortaste (jag vet), The Meaning and Value of Life, som klockar in på 155 sidor.

557_001

Filosof in action

Litteraturens världshistoria nämner inte Eucken så jag går till Filosofilexikonet där det påpekas att han avvisar varje form av intellektualism i filosofin och förespråkar en ny idealism, en skapande aktivism – inte den enskilda individen utan den gemensamma skapande livskraften ska aktiveras. Svante Nordin tar också upp honom i Filosoferna. Han hamnade i Jena efter en period i Basel där han varit kollega med Nietzsche. Känslan av en västerländsk kulturkris lade grunden till filosofin men han var mer upptagen vid andelivet än det politiska, om inte det politiska kan ställas i det andligas tjänst. Med Ernst Haeckel skrev han 1914 ett par manifest som anklagade England för att ha startat världskriget av (wait for it) avundsjuka. De vill inte se Tyskland växa och på dem ”faller en oerhörd skuld och ett världshistoriskt ansvar.”

Eucken sökte en ny moralfilosofi och utvecklade vad han kallade etisk aktivism/aktionism, något slags kompromiss mellan, eller alternativ till, naturalism (mänskligt medvetandet är ett resultat av naturen, därför är etiken en produkt av människan) och idealism (människans tanke skapar verkligheten, etiken blir en produkt av verklighetsperceptioner). Eucken ville ha en reell, sann etik som föregår människan. Och samtidigt, moral och etik grundas i mänskliga handlingar. Etiken ska inte vara några bud ristade i stenplattor som följs på uppmaning av en allsmäktig gud. Moralen blir meningsfull först när den formas av människan genom användning och vi kan förändra vår natur genom att utöva förmågan att fatta etiska beslut. Etiken börjar hos människan och fortplantar sig ut i samhället, inte tvärtom. Samhället stelnar utan en ”creative spiritual energy” som förmår öppna upp universums djupare källor.

I The Meaning and Value of Life (Der Sinn und Wert des Lebens) från 1907 vill han komma fram till en mening med livet för den moderna människan. Religionen symboliserar den gamla ordningen och förutsätter en osynlig världsauktoritet som endast kan upplevas spirituellt – men då ligger avgörandet inte hos människan utan hos en Gud man måste underkasta sig. Den nya ordningen å andra sidan: den naturvetenskapliga, avsäger sig en annan värld. Det finns ingen plats för glädje och sorg bortom våra sinnesperceptioner – alltför torftigt verkar Eucken tycka. Det måste finnas en tredje väg, en gyllene medelväg: ”Where shall we find a programme that will make life worth the living?” Socialismen avfärdar individen som oviktig och tar inte hänsyn till den komplexa tillvaro ett modernt samhälle kräver, medan individualismen bortser från vårt gemensamma ansvar.

Målet är att bevisa att spiritualiteten finns i människan – människan är inte bara natur eller bara ande, hon är en kombination av bägge. Hans bevis påminner, något otillfredsställande, om Descartes gudsbevis: eftersom vi kan resonera om spiritualiteten måste den finnas. Att vi söker något bortom det enbart naturalistiska är i sig ett bevis på att det finns, annars hade det inte funnits något behov eller ens några förutsättningar att söka det. Och det spirituella verkar, enligt Eucken, enbart förekomma hos människan (och möjligtvis hos vissa högre stående djur). Det är inte så, som vissa naturalister påstår, att det spirituella uppstår ur en komplex biologisk varelse, utan snarare att det hela tiden finns där, men endast hos en komplex biologisk varelse gör det sig synligt. ”No evolution in this sense – but rather as the effective working of a higher spiritual power. It would be impossible for nature to achieve all she does were she not sustained and animated by some deeper-lying reality.”

Avfärdandet av naturalismen och argumenten mot denna är desamma som återkommer idag och jag visste inte att diskussionen fördes så tidigt som 1907. Frågan är fortfarande aktuell och panpsychismen kunde hos Eucken kunna finna en själsfrände, om han inte vore så, i brist på bättre ord, flummig. Att han avfärdats som oviktigt beror väl dels på att han är alltför kontinental för att vara tysk, men också att han är alltför spirituell för att vara filosof. Han nöjer sig inte heller med att söka meningen med livet och den enskilda människans (sekulära) frälsning utan vill hitta räddningen för hela mänskligheten.

Han är förvånande lättläst men i efterhand, om än inte för 100 år sedan, kan man konstatera att han inte är up to scratch i jämförelse med sina samtida. Det är ett evigt tjat innan han kommer fram till poängen – tänk amerikansk TV-dokumentär som är en enda lång preview om vad som ska komma skall innan man, strax innan eftertexterna, anländer till det högst otillfredsställande slutet. Den sista tredjedelen av boken, då man förväntar sig att den utlovade sanningen ska uppenbaras, urartar i en intetsägande förutsägelse om den nya tid som ska randas när människan tagit klivet in i ett nytt spirituellt tillstånd. Om han åtminstone haft en förklaring till hur detta ska gå till, men vi lämnas med följande: ”… all this could be shown without difficulty. But it is scarcely necessary in view of all our previous discussion, and we may content ourselves with insisting that the development of spiritual life within the human order involves a complete transformation of values.” Vad vi får är vaga idéer om ett nytt slags människa som lever the Spiritual Life, en tillvaro som transcenderar både naturen och religionen och tar oss till ett högre medvetandeplan och därigenom förändrar inte bara individen utan mänskligheten i stort. ”All our previous discussions” har ägnats åt att beskriva den otillfredsställande tillvaron som den ser ut nu, och har sett ut hittills, och jag vill mena att det nog är nödvändigt med åtminstone en hint om hur denna nivå ska uppnås. Texten var tydlig nog, och hade sina poänger, fram till denna punkt, men det som följer hade lika gärna kunnat vara skrivet av Grandma Death. Den som sett Donnie Darko minns The Philosophy of Time Travel: ”The Manipulated Dead. If a person dies within the Tangent Dimension, they are able to contract the Living Receiver through the Fourth Dimensional Construct. The Manipulated Dead will often set an Ensurance Trap for the Living Receiver to ensure that the Artifact is returned safely to the Primary Universe.” Det kunde lika gärna varit skrivet av Eucken som påpekar att ”Wherever we find this spiritual content, this further development of the life-process, the revelation of a self-existent reality, there we pass beyond the limits of the merely natural world, and the essential features of the Spiritual Life may also become man’s own. The creative power which draws its inspiration from the very substance of truth itself […] can now reveal itself directly in man, and lift his life on to an immeasurably higher plane. The movements, struggles, experiences of the Spiritual Life all become his intimate concern, though this, of course, is only true when he attains a certain excellence which raises him well above the level of mediocrity.”

Vår tid är en orolig tid – en maxim som verkar gälla för alla tider. Vår tid är i det här fallet 1907, och speciellt bekymrad är Eucken över arbetarrörelsen. Demokrati kanske inte är fel i sig, men en överhängande risk är att ”the uprising masses” värderar den förefintliga kulturen utifrån snarare än inifrån och avfärdar den helt och hållet. Enkla riktlinjer måste upprättas som återupprättar en känsla av solidaritet, men denna solidaritet ska förstås inte vara av denna världen, utan av en spirituell art. ”We must have recourse, as we have been urging, to an independent spirituality, a Spiritual Life that shapes its own world.” This is the way the world ends / not with a bang but a whimper.

Det blir en Nietzsche, passande nog (se Programförklaring). Det urartar i nonsens efter en lovande start – Bosanquet karaktäriserade skrifterna sålunda: ”Det finns i Euckens väldiga litterära produktion inget verkligt precist eller seriöst bidrag till den filosofiska vetenskapen. Det fria kunskapssökandet har dränkts i moraliserande retorik.” True that. Den som borde fått priset, om vi ska hålla oss till de samtida filosoferna, är förstås Gottlob Frege.

Eucken titel

Bästa meningen: ”Thus man is himself a great problem.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 25 februari, 2015 by in Tyskland and tagged , , , , , , , , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: