Litteraturpristagarna

och deras böcker

1906 Carducci – Satans illa beryktade loftalare

Nej. Ännu en författare som är omöjlig att få tag på. Ett översatt verk finns att uppbåda i hela Göteborg – och det är utlånat. Får beställas från ub. Det finns en del diktsamlingar på engelska att köpa på bokus och adlibris, men de är så dyra. Ibooks erbjuder bara italienska utgåvor. Och en tysk. Varför är det alltid fett med originalspråk plus en tysk på ibooks? Antikvariaten har inte hört talas om honom. Project Gutenberg har en litteraturkritik, på italienska. Det är bara att vänta och hoppas på att ub levererar.

I förstone verkar han lika tråkig som alla andra pristagare vid den här tiden – patriot, politiker, professor i litteratur, skriver dikter på fritiden – men han var också ateist, antiklerikal revolutionär (i anden) och skrev ”Inno a Satana”, Hymnen till Satan, vilket renderat honom ett omnämnande på Church of Satans hemsida. Vad jag vet den enda nobelpristagare som förärats just denna hedersbetygelse. Där ligger också en engelsk översättning av dikten. Jag sparade, förutseende nog, en pdf av sidan – nästa gång jag ska gå in där har den upphört att existera. Eller gått under jorden, vilket verkar passande på något sätt. Sen ser jag att de finns på twitter så det var inte så underjordiskt i alla fall. Den 16 januari: ”Church of Satan Celebrates Religious Freedom Day!” I’m a bit disappointed, I must say …

Carducci får två sidor (!) i Litteraturens världshistoria. En nyklassicist som var ute efter att begrava romantiken. Nationalist, skriver lärda dikter, fyller antika former med intryck från det moderna toskanska landskapet. Dominerade den italienska lyriken runt sekelskiftet. ”När jag är tillsammans med mina studenter så tror jag – av hela min själ! – på skönhet, godhet, storhet och framtid … och när jag ser deras klara, lysande blickar fästa på mig, ville jag ropa ’Viva l’Italia!’” Och vilken ljusnande framtid det blev. Han har i alla fall fått en krater på Merkurius uppkallad efter sig. Bara en sån sak.

Ub levererar till slut: Valda dikter af Giosué Carducci; bemynd. öfvers. från italienskan jämte en lefnadsteckning af författaren af Aline Pipping. AB förlag 1894. Läsesalslån som dyker upp någon vecka efter lagd beställning. Bibliotekarien är inte helt morgonpigg: ”Vad heter du?” Svar ges. ”Den ligger på hyllan där.” Man gör en ansats att hämta den, men det går icke för sig. Han rusar före och tar med boken till disken. ”Har du lånekort?”. Lånet registreras och man säger tack. Han idiotförklarar en med sin blick och räcker över boken utan ett ord. På väggen sitter en upptejpad utskrift: ”Förbjudet att telefonera”. The library is a foreign country. They do things differently there.

C benämns i förordet som Italiens förnämste nu lefvande skald. Född 1836. Fadern läkare, modern mycket begåfvad och bildad. Uppvuxen på den osunda och febriga (!) toskanska maremman. Kunde vid 10 års ålder öfversätta Ovidius metamorfoser och skandera latinsk vers. Skrev vid 11 års ålder sin första dikt med anledning av en tam ugglas död. Också en start. Doktor i filosofi och litteratur vid universitetet i Pisa. Oskyldigt anklagad för osedligt leverne en långfredag, av alla dagar, tog han sitt avsked och livnärde sig som privatlärare och kritiker. Professor i italiensk litteratur i Bologna 1861. Tre döttrar; sin ende son Dante begråter han sedan 1870. 1894 gör han detta. Inte fortfarande kan man tänka. Men ändå, efter hyllningen till Satan, vad vet man …

carducci_giosue111

Satan i gatan

Väckte ofantligt uppseende med just hymnen till Satan, av en tidning kallad Satans illa beryktade loftalare. En ifrig republikan utan att spela någon egentlig roll i det politiska lifvet. Han är (12 år innan nobelpriset) ”liten till växten och något fetlagd, hans svarta, djupt liggande ögon gnistra som eldkol, och i det svarta, täta och starkt krusiga håret och skägget af samma färg blanda sig rätt många silfverstrån. Den nervösa rösten, de snabba åtbörderna och ansiktets starkt svällande ådror vittna om ett ytterst häftigt och lätt uppbrusande lynne, men kring mun och ögon leker ibland ett nästan barnsligt drag af hjärtegodhet.” Bra att veta.

Så till dikterna. Idédriven dikt i antika former. Tanken är sympatisk men formen ställer sig i vägen för en nutida läsare:

När hädan den flyktat, din själ, öfver bleknade dragen

från romerska kullarna sträckte mot slocknande dagen

sin öppnade famn republiken, oss helig och kär.

Men jag ser omkring mig förtryckare blott och förtryckta,

men jag öfver hjässan hör bruset af åren som flykta:

–Hvad sjunger, – så hviska de, – ensam och dyster den där? (”Framåt! Framåt!”)

Älska syndaren men hata synden, i det här fallet Dantes (ständigt återkommande ledstjärna) diktkonst kontra det kristna idéinnehållet:

Säg, Dante, hvarför väl mitt hjärta brinner,

min tanke svärmar för din kraftgestalt,

hvi öfver dikten, vid hvars rim du svalt,

mig kvällsol lämnar, morgongryning finner! (”Dante”)

Ideologin avskyr han men dikten finner han underbar. ”Ditt helga rike hatar jag … men skaldens hymn består.”

Han är kluven, i dikt efter dikt. ”Två fiender, som Martin Luther hade” var kyrkan och Satan. Carducci, här på Luthers sida, identifierar sig med påvehatet och sympatin för den rebelliske Jesus, men även i synen på Jesus vacklar han. Han beundrar rebellen men förkastar symbolen:

Korsfäst martyr, du korsfäster mänskorna

och luften du besmittar med svårmodsfläkt;

men himlen strålar, fälten grönska,

Lydias ögon af kärlek blixtra. (”I en gotisk kyrka”)

Så ”Hymnen till Satan”, där Satan inte är den ondskans furste vi gärna ser honom som. Satan symboliserar allt det den inskränkta kyrkan, och kanske främst enskilda präster, strider mot: förnuft, tankefrihet, levnadsglädje:

Hell dig, o Satan,

uppror på jorden!

Hell dig, förnuftets

hämnare vorden!

 …

Rökoffer hälse

segern du vunnit!

Prästernas Jehovah

öfverman funnit.

Att hylla fritänkeriet snarare än att viga sig åt ondskan. Motståndet mot kyrkan är det primära, och om Satan är kyrkans fiende då är han Carduccis man.

Ett wtf-moment dyker plötsligt upp (se Mommsen), i ”Klassik och romantik” där de olika diktidealen personifieras av en strävsam bonde (klassik) och en hora/madonna, eller i det här fallet en fager mö/ofruktsam nunna (romantik). Att välja sida i formstriden är väl en sak, men alltså det här:

Han ler ifrån sin höjd mot plogen blidt,

som, blank mot svarta mullen,

af oxen släpas fram i långsamt skridt

längs plöjda åkerkullen.

Och se’n i mjölkhvit trånads skimmer du

på gotiskt torn spatserar,

för sysslolös poet och sälla tu

du listigt koketterar.

Ditt anlet, dumt och rundt, med styfstärkt pös,

jag hatar, bleka kvinna,

du nunna, ofruktsam och sedeslös,

du himlens hycklarinna.

Och terminologin i ”Vaggsång för Karl V” är väl inte heller riktigt pk:

–Salve, gosse där med brännmärkt panna,

salve, son af sinnessvag Johanna,

salve, blandras-telning, som skall stanna

med din skugga öfver världar två!

I ”Vid Caracallas thermer” känner jag gärna igen Lucy från A Room with a View eller kanske hennes kusin Miss Bartlett, om än en generation för tidigt:

Britisk miss med floret, det gröna, fästadt

öfver askblond fläta, i boken söker

dessa romarmurar, som djärfvas trotsa

himlen och tiden.

[Boken är Baedeker får man anta]

Täta skaror kraxande svarta korpar,

böljor lika, åter och åter störta

mot de murar tvenne, som stolta bida

svårare anlopp.

hör mig, Feber. Jaga de nya mänskor

med de små intressen från denna platsen:

helig är dess fasa, ty här hon slumrar,

Roma, gudinnan.

Det är Forsters landsmän sedda med romarens ögon – lika kritisk men mindre överseende och utan ironin.

Omdömet då? Den störste europeiske diktaren sedan Heine, säger Hillebrand. Nja. Men skönt att slippa nationalromantiken för en gångs skull och få lite idédikt. Men det är för daterat. Innehållet är så tidsbundet, och versen är så gammal. Det yr damm om sidorna (vilket ju också kan bero på att öfversättningen är från 1894). Betyget blir en Nietzsche (se Programförklaring) och naturligtvis skulle Strindberg fått priset istället.

IMG_0956

Bästa meningen: ”Numidska hästar i vidrigt kaos.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 10 februari, 2015 by in Italien and tagged , , , , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: