Litteraturpristagarna

och deras böcker

1901 Prudhomme – Vän af grottornas natt

Sully Prudhomme ser ut som en poet ska se ut: vattenkammad mittbena och tveskägg. Det är det mest intressanta som finns att säga om hans person. Litteraturens världshistoria sträcker sig till att påpeka att han skrev filosofiska dikter. Diktningen vittnar, enligt prismotiveringen, om ”hög idealitet”. En formulering som finns där endast för att tillfredsställa Nobels testamentkrav på att priset ska tilldelas ”den som inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk rigtning”. Den engelska översättningens ”lofty idealism” är ändå att föredra då man alltid kan välja tolkningen ”proud, aloof, or self-important”. Eller ännu hellre ”(of wool and other textiles) thick and resilient”. Jag sorterar gärna Prudhommes dikter under ull och andra textilier.

Sully_Prudhomme,_René-François-Armand,_BNF_Gallica

Digtar i idealisk rigtning

Det största problemet visar sig vara att faktiskt hitta någonting att läsa. Libris listar två titlar på svenska: Dikter, öfversatta af Göran Björkman 1889 och Lyriska dikter i svensk tolkning af Teresia Eurén från 1901. Det är också den senaste tryckningen, samma år som han fick priset. Här snackar vi major kiss of death. Ett ex av Björkmans öfversättning finns i Göteborg, i universitetsbibliotekets magasin. ”Ange som favorit”? Jag tror inte det. ”Boken kan mot en kostnad digitaliseras och skickas via epost till dig som en pdf-fil.” Nja. På Amazon hittar jag en engelskspråkig Kindle edition av The Vain Tenderness från 2013 för 0,99$. Förlag? Dead Dodo Vintage. Okej.

Nej, inte okej! Översättaren visar sig heta Google Translate. Prudhomme var inte så modernistisk (inte med den mittbenan) att han skulle komponera en rad som

Ah! if you knew you cry

Living alone and homeless,

Sometimes at my house

You would spend.

Eller: ”You assoiriez under my door / As a sister.” Jag vill inte ens veta vad det betyder. Eller:

To sit together beside a stream that passes

See it;

Both, if a cloud glides in space,

The slide show;

On the horizon, if he smokes a thatched roof,

See the smoke

Om han röker ett halmtak är jag inte förvånad att han ser slide shows på himlen.

Tillbaka till UB alltså. När den äntligen dyker upp – det har tagit tre veckor att leta upp den – är det endast som läsesalslån. Dyrgripen får lösas ut och checkas in igen efter avslutad lässession, men nu har jag den: ”Dikter”, öfversatta af Göran Björkman, Almqvist & Wiksell, Upsala 1889.

Diktjaget är gammal och bitter. Döden nalkas och ungdomens älskog ett minne blott. ”Jag är vän af grottornas natt”, inledningsraden till ”Droppsten”, är en programförklaring så god som någon och hade också varit en bättre titel på samlingen. Den genomgående färgen är blå. Känslostämningen är vemod:

Den stund af lycka, som förflutit,

mig aldrig återskänkt kan bli.

Hvar glädje, jag i verlden njutit,

var drömd – och drömmen är förbi. (”Förbi”)

Humanismen är inte att ta miste på, men det är så enkelt och otvetydigt. Vill jag ha mer komplikationer för att modernismen förstört min förmåga att ta till mig sådan här oförställd naivitet? Jag behöver ironi, hur som helst. Men samtidigt, att använda det försummade ’O’ helt oironiskt: ”O ålder, då den slutna munnen / allt yppar med sin blyghet just”. Men det bästa, det allra bästa, är ändå att han rimmar hjärta med smärta. Här har ju nödrimmarna sitt skyddshelgon. Den första nobelpristagaren kom undan med följande:

Så klaga ej! Du lefver! – Gåfve Gud

verldsalltet liksom dig ett sårbart hjerta,

det köpte stundens lust för evig smärta.

För glädjen toge berget isens skrud,

försmådde öknen lifvets färger bjerta,

fördroge hafvet sömnlöshetens bud. (”Glädjen”)

Eller den här:

Qvinna, denna dufva med sin halsklädnad skär,

som din halföppna mun gaf en kyss,

ej anade, hur ljuf den beröringen är:

än bäfvar hon af tjusning se’n nyss.

Titeln är sublim: ”Utbrott af ömhet”. Det kan inte bli fel. Förutom genuspolitiken då, eller bristen deraf. Jo, vi rör oss med metaforer här, och när vi kallat qvinnan vid dufva i första raden är det väl bara att vara konsekvent, men … ”ej heller har hon förr, då du matat henne, fått / ur din hand så utvalda frön” ? Det här är 50 shades of grey 100 år för tidigt:

Hon fick tråna i sitt dufslag, der hon hölls i förvar,

åt sin bedjande suck hon gaf

sitt ömmaste tonfall – förgäfves det var,

ditt hjerta ej rördes deraf. –

Men ”Den första ensamhetskänslan”, om internatskoleeleven som inte passar in, är ändå rörande:

I skolornas tråk får man se

några ständigt gråtande små.

När kamraterna springa och rasa,

de söka på gården en vrå. 

Flickaktiga jämt de få heta.

Undfallande, utan all list,

de gerna ge bort sina bollar:

de bli ej affärsfolk, helt visst.

der nedskrufvad nattlampas sken

på jernsängars rad lyser matt

och de sofvandes sömn liknar vinden

öfver grafvar en vinternatt.

De andra, med anlag kanske

för fängelsers sömn, sofva godt;

Medan ”Pompejanskt väggstycke” bara är oanständig.

I Tempes dal vid gryningstid

med Zefyr Eros lekstund höll.

Hans bästa – värsta! – pil dervid

ur gyllne kogret föll.

I fallet pilen gick i tu:

dess udd, bland blommor gömd, kan sår

åt fler än en få gifva nu,

der uppåtvänd den står!

Ve, nymfer, ve, i daggstänkt gräs

fick mången dödlig febers qval:

i skor må edra fötter kläs

vid dans i Tempes dal!

”Syfilis” vore en mer passande titel.

”Skönhetsdyrkan” är högst aktuell. Nedkortad hade det kunnat vara en dagsedel av Dagerman:

 I dag har jag Louvren besökt.

Längst blef jag quar i de salar,

der Venusstatyernas mängd

om forntiden stum till oss talar.

Bäst jag så gick der förtrollad,

en ung fattig flicka der kom.

Strax är min hänryckning borta;

rörd, jag till ömkan slår om.

Mig plågar att henne betrakta,

fast hon ock en skönhet ju är.

Sjalen hon tätt kring sig sveper,

ty trasig är drägten, hon bär.

Fingrarnes spets färgats svart,

der med nålen hon råkat sig sticka.

Af sömnad vid hattlampans sken

hennes syn blifvit svag. Stackars flicka,

du har ej i verlden en vrå,

du är fäst vid med hemlängtans band.

Palats ge vi våra statyer,

men du är ett verk af Guds hand.

Tigg du i gathörnen bröd

och kläder af penningens träl!

Qvinnor af sten bo i Louvren –

de andra må svälta ihjäl!

Men bäst är sonetten ”Jordiska kärleksöden”. Här är det tidsresor OCH olycklig kärlek på samma gång:

Din blick min mötte: vi hvarann behagat.

Född i min samtid, kommen, der jag går,

ej mig du korat dock, i mina spår

du genom tid och rum ej hade jagat.

I ändlös verld med lifshopp oförsvagadt

är det till dig ej, som jag evigt trår,

ej dig jag anade från barndomsår:

vårt möte vi ej stämt; så slumpen lagat.

En slump hvart jordiskt kärleksöde är.

Din framtids man, min framtids hustru spana

också – att finna oss – kring lifvets bana.

Jag liknar honom, hennes drag du bär:

så i hvarann vi kommo dem att ana –

jämt står till dem dock bägges vårt begär.

Jag är positivt överraskad, till slut. Det var ändå bättre än jag vågat hoppas på, och i all välvillighet skyller jag de största pinsamheterna på översättaren. Den tilldelas således en Gaius (se Programförklaring) – men det var ändå fel författare som vann. Den första pristagaren skulle förstås varit Émile Zola som också var nominerad.

IMG_0451

Bästa meningen: ”Jag är vän af grottornas natt”.

Post Scriptum

Jag skrollar fram till Döda Drontutgåvans sista sida och får en vädjan från Amazon. ”Before you go…” kan du inte ”review this book”. Hur många stjärnor ska den få? ”Share you’ve finished” på Facebook och Twitter. Det är frestande … men nej. Sen kommer det: ”Customers who bought this book also bought: The History of Rome, Theodor Mommsen”. They’re on to me.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 2 januari, 2015 by in Frankrike and tagged , , , .
Follow Litteraturpristagarna on WordPress.com

Ange din epostadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

%d bloggare gillar detta: